Det finns just nu extra stor anledning att fira den svenska demokratin. I synnerhet kampen för rösträtt i riksdagsvalen.
Det är nämligen 100 år sedan kvinnor fick rösta för första gången och de första kvinnorna valdes in i riksdagen.
Det är alltså 100 år sedan demokratins genombrott i Sverige.
Demokratiseringen av vårt land var inte långsam och ordnad som många tycks tro. Från slutet av 1800-talet pågick en intensiv kamp för rösträtten. Bland motståndarna till denna politiska utveckling fanns monarkins företrädare i form av kung och hov.
Under decennierna efter demokratins genombrott anpassades monarkin i viss mån till de nya tiderna. Sedan den nya regeringsformens tillkomst på 1970-talet har monarken också begränsade formella maktbefogenheter, men kungen har fortfarande stort inflytande.
Carl Gustaf Bernadotte är statschef och tilldelas även andra politiska uppgifter. Exempelvis är kungen ordförande vid sammanträden med utrikesnämnden. Kungahusets medlemmar har också omfattande informell och reell politisk makt som populära mediegestalter.
När kungen håller tal vid riksmötets öppnande talar han till de 349 ledamöter som valts av folket att styra vårt land. Det är för honom ledamöterna förväntas klämma i med Kungssången och det är för honom de förväntas stå upp när han äntrar rummet.
Om vårt land ska leva upp till självbilden som ett demokratiskt och jämlikt samhälle kan vi inte ha en statschef som ärver sitt ämbete.
De som vill behålla monarkin representerar en vilja att bromsa Sveriges utveckling.
Införandet av republik kommer däremot att bli ett fantastiskt tillfälle till en genomgripande diskussion om och fördjupning av demokratin, som riskerar att försvagas så fort vi slutar utveckla den.
När vi utvecklar vår demokrati kan vi hämta inspiration från nordiska grannländer som Finland och Island. Där väljer folket sin statschef i direkta val.
Exakt hur vi svenskar i framtiden ska utforma vårt nya statsskick behöver diskuteras på allvar. Monarkin är en kvarleva från den tid då vårt land var en diktatur, och måste avskaffas för att Sverige ska kunna bli en fullt utvecklad demokrati – på riktigt.
Slutligen, ur svenska hjärtans djup, ett stort lycka till till riksdagens 349 ledamöter. De som faktiskt valts för att styra vårt land.