Sju av tio patienter med långvariga folksjukdomar har fått mindre rehabilitering under coronapandemin.
Varannan säger att deras hälsa försämrats.
Rehabilitering handlar om att hjälpa patienten att få tillbaka så mycket som möjligt av sin fysiska och psykiska förmåga efter en skada eller sjukdom. Behoven ser olika ut. Därför är rehabilitering ett teamarbete med en rad olika professioner.
Utebliven eller bristfällig rehabilitering ökar det framtida vårdbehovet och gör det svårare att komma tillbaka i arbete. Det finns alltså goda samhällsekonomiska skäl att satsa på rehabiliteringen. Men behoven är stora och resurserna knappa.
Under våren har vi fått oroande signaler om minskad rehabilitering.
Därför har vi gjort en enkätundersökning bland medlemmar i Neuroförbundet, Nätverket mot cancer, Riksförbundet HjärtLung, Unga reumatiker och PRO. Resultaten är alarmerande.
Sju av tio svarande uppger att deras tillgång till rehabilitering minskat under pandemin. För mer än varannan har tillgången minskat kraftigt. 53 procent av de svarande uppger att deras hälsa har försämrats.
Undersökningen visar att det krävs kraftfulla och snabba satsningar på rehabilitering; alternativet innebär omfattande lidande för patienterna, högre tryck på sjukvården och ökade kostnader för skattebetalarna.
Risken är dock stor att nödvändig handling uteblir. Ansvaret för rehabilitering ligger ofta i gränslandet mellan region och kommun som sedan länge arbetat i separata spår med bristfälligt informationsutbyte.
Ett annat hinder är att det saknas en nationell, kontinuerlig och systematisk uppföljning av rehabiliteringen.
Samhället behöver snabbt undanröja de allvarligaste problemen:
- Regeringen måste tillsätta en nationell rehabiliteringssamordnare för jämlik rehabilitering.
- Regioner och kommuner måste samarbeta och tillskjuta medel för att människor ska få den rehabilitering de behöver.
- Varje kommun bör ha en medicinskt ansvarig för rehabiliteringen för att säkerställa kvalitet och tillgång.
Under pandemin har rehabiliteringen för stora patientgrupper allvarligt försämrats.
Det behövs en samlande kraft för att alla som drabbas av sjukdom eller skada ska få bästa möjliga stöd för att kunna leva ett gott och aktivt liv utifrån sina förutsättningar.
Liv kan inte bara räddas. De måste också kunna levas.