Utebliven kunskapssatsning hotar klimatomställningen

Universiteten i norr fungerar som motorer för hela den norra landsändan.

Det är ytterst bekymmersamt att regeringen inte väljer att tydligare satsa på norra Sveriges universitet och deras bidrag till kompetensförsörjning och kunskapsutveckling, skriver bland andra Umeå universitets rektor Hans Adolfsson.

Det är ytterst bekymmersamt att regeringen inte väljer att tydligare satsa på norra Sveriges universitet och deras bidrag till kompetensförsörjning och kunskapsutveckling, skriver bland andra Umeå universitets rektor Hans Adolfsson.

Foto: Anders Wiklund/TT Nyhetsbyrån

Debatt2021-06-08 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sverige har som långsiktigt klimatmål att nettoutsläppet av växthusgaser ska vara noll 2045.

I dag kommer två tredjedelar av utsläppen från basindustrin och transportsektorn. Det finns planer på jätteinvesteringar i norr som på sikt bland annat ska leda till fossilfri järn- och stålproduktion och batteritillverkning till elfordon.

Investeringar som är otroligt viktiga för att Sverige ska klara klimatmålen.

För att satsningarna ska lyckas krävs en strukturomvandling av Övre Norrland. Det handlar om stora investeringar i bostäder, service och infrastruktur, men också om att förse industri och samhälle med ny kunskap och välutbildad arbetskraft inom alla områden.

Universiteten i norr fungerar här som motorer för hela den norra landsändan: studenter som väljer att utbilda sig i norr stannar i högre grad kvar efter examen; forskning som bedrivs på plats har lättare att komma till nytta i dagens snabba teknikskifte och ett inflöde av människor bidrar till god service och ett levande samhälle och kulturliv. Förutsättningar för att människor ska vilja bo och arbeta här.

Mot den bakgrunden är det bekymmersamt att regeringen inte tydligare satsar på norra Sveriges universitet och deras bidrag till kompetensförsörjning och kunskapsutveckling.

Senaste gången en liknande stor samhällsomvandling inträffade i norra Sverige var i mitten av 1900-talet. Då fanns en stor förståelse för vad som krävs för att den regionala utvecklingen skulle bli framgångsrik och långsiktigt hållbar.

Etableringarna av lärosäten i Umeå och i Luleå har varit väldigt framgångsrika, med ekonomisk och regional tillväxt och utveckling och framgångsrik forskning som lett till Nobelpris.

Vid båda lärosätena bedrivs också excellensforskning och högkvalitativa utbildningar inom en rad områden som är avgörande för klimatomställningen.

Nu står vi inför en liknande strukturomvandling i norr med återindustrialisering och en övergång till ett hållbart och fossilfritt samhälle. Uppgiften är gigantisk och kräver att alla aktörer – regioner, kommuner, universitet och näringsliv – samverkar och satsar.

Extraordinära utmaningar kräver extraordinära insatser. För att universiteten ska kunna bidra på samma framgångsrika sätt som senast krävs därför förstärkta resurser – betydligt större än dagens ordinarie tilldelning.

Redan i dag satsar staten öronmärkta resurser på forskning inom viktiga områden. Vi menar att även samhällsomvandlingen i norr rättfärdigar en sådan satsning, så att samspelet mellan rask industrialisering och nödvändig samhällsanpassning kan gynnas och realiseras.