Debatt: Ta vara på kompetensen i hembygdsrörelsen

 I länet finns 50-talet föreningar med cirka 5 000 som är anslutna till länsförbundet. Intresset för att bevara fornminnen och äldre kulturyttringar ledde till att man i början av 1900 talet bildade lokala minnesföreningar. Man värnade om bygden. Det var i många fall lärare som var grundare av lokala föreningar och det kan ha sin orsak i att lärare hade en särställning som nyckelperson i bygden. 

Man kan se föreningarna som kulturcentrum. Den rollen finns fortfarande då medlemmar svarar för vården av alla dessa föremål och hus men även dokumentation. Många är äldre med livslång kompetens från förr. När jag läste minnesboken om berättaren Greger Ottosson får man bra exempel på hur han lyssnat av berättelser från sina förfäder. Berättandet har varit viktigt. 

Skolan hade förr ämnet ”Medborgarkunskap” ett ämne som skulle ge eleverna kunskap om samhället. När man fyllt 21 år fick man av kommunen ”Medborgarboken”. I min bok från Vännäs kommun inleds med ”Vårt demokratiska arv” och fortsätter med kapitel ”Att vara myndig” Det här visar viken viktig roll som skolan hade. Eleverna fick grundläggande kunskaper och ofta även praktiska övningar i att tillämpa demokrati. 

Kommunerna förfogar över ett kulturcentrum för bygden. Här får generationer mötas i dialog. De nyanlända kan bjudas in för att lära känna sin hembygd. Här kan det bli särskilt intressant om man får ta del av historik exempelvis var fanns det skolor förr och när lades en del ned. Hur har samhället förändrats från jord-och skog till industri etcetera. Var fanns de affärer? Hur var det med vården förr? Kanske en karta över hur bebyggelsen var. Vilka kända kultur-profiler finns det. Historik över ut- och inflyttade i bygden. Varför flyttade man? Från vilka länder har det kommit inflyttningar. Hur har de påverkat bygden Vilka religiösa rörelser har det funnits och vilka problem kunde finnas för en del. 

Hembygdsrörelsen har många kulturskatter som har spännande historier bakom sig. Det gäller att dokumentera de minnen som de äldre har. De har också i regel mycket intressanta bilder som speglar bygden. Det finns skolor som lagt in särskild tid för projekt där elever får intervjua sina förfäder om ”förr i tiden” och låter trycka upp det till en skrift. Det här vill vara en del i upprop om att politiker måste värna om folkbildningen och ett levande föreningsliv. 

Alla kommuner har Kulturcentrum för levande hembygd. Ta vara på den enorma kompetens som finns där innan det är för sent.

Bo Nilsson, ordförande Västerbottens läns hembygdsförbund