Idag kan så mycket som 55 procent av en svensk löneökning försvinna i inkomstskatt. Om arbetsgivaravgiften inkluderas handlar det om hela 66 procent. Så höga skattenivåer håller tillbaka antalet arbetade timmar och dämpar produktiviteten i svensk ekonomi. Dessutom blir vår arbetsmarknad mindre attraktiv för högkvalificerad arbetskraft, såväl inhemsk som utländsk. Tillväxten försämras, förutsättningarna för en stark inkomstutveckling försvagas och vårt gemensamma välstånd blir lidande. Allt detta är väl belagt i forskningen. 

Redan vid tiden för skattereformen 1990/91 fanns god insikt om att höga marginalskatter är skadliga för ekonomin. Då var den blocköverskridande utgångspunkten att få ner marginalskatterna så att man alltid skulle få behålla åtminstone hälften av en löneökning. Dagens skatteregler lever tyvärr fortfarande inte upp till denna blygsamma ambition. En bidragande orsak till detta är att jobbskatteavdraget alltsedan 2016 trappas av efter en viss inkomstnivå. I praktiken orsakar det en extra hög marginalskatt, ungefär som värnskatten gjorde tidigare.

Flera aktuella utvärderingar, bland annat från IFAU och Riksrevisionen, har visat att avtrappningen är så pass skadlig att den inte ger några skatteintäkter alls. Detta är närmast unikt i skattesammanhang. Avtrappningens enda konsekvens är att Sverige blir fattigare. Den fyller därför inte heller någon fördelningspolitisk funktion eftersom den inte ger något till staten att omfördela.

Givet alla dessa nackdelar är det är en gåta varför avtrappningen fortfarande finns kvar. Att slopa den vore ett självklart första steg mot mer rimliga marginalskatter. Goda exempel kan regeringen hitta så nära som i Finland. Nästa år höjs inkomstgränsen för när en finländares inkomst påverkas av högsta marginalskatt från 85 800 euro i beskattningsbar inkomst till hela 150 000 euro. Finlands offentliga finanser är inte lika starka som Sveriges, men det har inte utgjort något hinder för reformen. Vårt östra grannland förstår problematiken som de högsta marginalskatterna för med sig. Förhoppningsvis kan liknande insikter också snart leta sig in i den svenska skattepolitiken.