1981 var Thorbjörn Fälldin statsminister i Sverige, som då hade 8,3 miljoner invånare.
En liter mjölk kostade 2,87, ett kaffepaket 16,86.
Maktkamp på Falcon Crest var den populära tv-serien och Freestyle toppade Svenstoppslistan med Vill ha dej.
Den 14 maj 1981 blev svenskt teckenspråk erkänt som undervisningsspråk i dövskolorna.
För oss döva var detta en milstolpe. Att efter en lång kamp få teckenspråket erkänt.
Äntligen fick döva barn rätt till teckenspråk, ett språk som möjliggör växande, självständighet och delaktighet.
Under 40 år har mycket förändrats i samhället. Men i några avseenden har inte mycket hänt. Så är fallet kring teckenspråkets ställning.
2009 inkluderades det svenska teckenspråket i språklagen. Genom 9 § i språklagen (2009:600) har det allmänna – staten, kommuner och regioner – getts ett särskilt ansvar att skydda och främja det svenska teckenspråket.
Lagen jämställer teckenspråket med nationella minoritetsspråk. Men det syns sällan i kommunens ansvarsområden och verksamheter.
Vad gör ni i kommunen för att inkludera döva och teckenspråket i er kommun? Alltför ofta glöms döva och våra rättigheter bort när det kommer till kommunens praktiska arbete och förverkligande av språklagens intentioner.
Sveriges samtliga kommuner har i uppdrag att arbeta efter och förverkliga de globala målen enligt Agenda 2030. Det tionde målet belyser vikten av att verka för ett samhälle där ingen lämnas utanför i utvecklingen.
Ta med teckenspråket i kommunens arbete. Låt döva ta plats i kommunen.
Vad kan du som förtroendevald eller tjänsteman göra för att inkludera döva? Vi vet att du kan göra skillnad.
Ta kontakt med oss och inkludera oss.
Låt oss få bidra till en kommun där ingen lämnas utanför.
Låt oss tillsammans synliggöra döva och svenskt teckenspråk.