Barn har, oavsett fysiska och/eller psykiska begränsningar, enligt Barnkonventionen och svensk lag, samma rättigheter till ett fysiskt aktivt liv som alla andra.
Men så är det inte i dag. Bara drygt hälften av alla med funktionsnedsättning kan dagligen utföra en måttlig grad av fysisk aktivitet.
Så kan det inte få fortsätta. Trösklarna är för höga.
Förenta Nationernas internationella funktionshinderdag uppmärksammar de villkor som gäller för de som lever med en funktionsnedsättning.
Forskning visar att det inte är funktionsnedsättningen som sådan som hindrar barn och unga från att utöva idrott.
Det är idrottens sätt att organisera verksamheten, ledare som tvekar på hur de ska agera och generella livsvillkor för den enskilde som gör att trösklarna blir för höga.
Förutom funktionella lokaler, ledare och utrustning, behöver föräldrar, skola, färdtjänst och ledsagning samverka för att möjliggöra idrottandet för barn med fysiska och/eller psykiska begränsningar.
Det kan dessutom krävas en anpassning av lokaler, hur idrottsledare lägger upp träningen och en utrustning som många gånger är väldigt dyr. Utmaningarna är så många och hindren är så höga att den enskilde inte förmår att lösa frågan själv.
Att bo och leva i en glesbygdskommun gör utmaningen än större för den som vill idrotta. Den idrottsliga mångfalden är begränsad, avstånden längre och möjligheterna till idrottsutövande färre.
Men vi behöver komma ihåg att det här inte gör rättigheten till idrott mindre.
Tyvärr har åren med coronapandemin begränsat och försenat de ambitioner som fanns innan samhället stängdes ned.
Det är otvivelaktigt att parasporten drabbats hårt, och kommer att ha de största utmaningarna att återstarta när restriktionerna hävts. Det är därför som vi måste ta ett gemensamt krafttag och riva trösklarna.
Vi i RF-SISU Västerbotten och Parasport Västerbotten sätter fokus på att ge stöd till de idrotter i länet som väljer att lyfta in parasport.
Det är ett arbete som vi inte kommer att klara av själva. Vi behöver intresserade fastighetsägare och föreningar som möjliggör mångfald i verksamheten. Idrottsledare behöver kompletterande kunskaper i hur funktionsvariationer påverkar barn och unga i sitt idrottsutövande.
Kommunen behöver också stimulera anställda i särskilda boenden, i ledsagning och i personlig assistans så att det finns ett stöd i vardagen för dem som vill delta i idrotten.
Nu river vi trösklarna tillsammans.