Just nu pågår ett arbete med att utveckla den samverkan som finns mellan regionerna Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland Härjedalen på hälso- och sjukvårdsområdet i Norra sjukvårdsregionförbundet (NRF), en organisation med stor potential för att utveckla nära vård i glesbygd, kunskapsstyrning och hälso- och sjukvård i norra Sverige. Ett bra exempel på hur regional samverkan möjliggör viktiga satsningar i regioner som av egen kraft är för små för att få till tillräckligt effektiva och högspecialiserade verksamheter är Regionalt cancercentrum norr.
Det regionpolitiska arbetet handlar inte heller enbart om hälso- och sjukvård, utan också om regional utveckling. Inför den nya programperioden för EU-fonderna föreslår den statliga utredningen En ny organisation för förvaltning av EU-medel, dessutom att ansvaret för de sammanhållningsfonder som ska jämna ut skillnader mellan regioner i EU ska flyttas från regionerna till den statliga myndigheten Tillväxtverket.
Frågan om den statliga styrningen har under året varit aktuell också genom den statliga utredningen Staten och kommunsektorn – samverkan, självstyrelse, styrning, som publicerades i juni. Utredningen ifrågasätter medlems- och arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och regioners (SKR) ställning som part i överenskommelser mellan kommunal, regional och statlig nivå och framhåller att länsstyrelserna borde få en tydligare roll för detta arbete framöver.
I bakgrund till länsstyrelsernas tydligare roll finns Riksrevisionens granskningsrapport Vanans makt – regeringens styrning av länsstyrelserna, som publicerades 2019, där regeringen rekommenderas att styra länsstyrelserna mer ändamålsenligt. I rapporten beskrivs hur utvecklingspotentialen i den statliga styrningen av statens lokala närvaro genom länsstyrelserna kan bli mer ändamålsenlig. När förslagen nu är på väg upp på bordet visar det var regeringen står på skalan centralisering-decentralisering och vår politiska kompass pekar sannolikt inte åt samma håll som Tidö-regeringens.
Julen är en påminnelse om när den statliga makten ställde orättvisa krav på en havande kvinna som tvingades föda i ett stall för att hela världen skulle skattskrivas. Även i våra dagar behöver vi värna om den lilla människan och det lokala sammanhanget i förhållande till staten och den centralistiska styrningen. Ett utvecklat Norrlandssamarbete är det enda som kan rädda oss från förstatligande.
Vi vill se ett decentraliserat Sverige där beslutsfattare är välbekanta med lokala förutsättningar.