Coronapandemin har försatt Sverige i ett extraordinärt läge.

Hittills har den socialdemokratiskt ledda regeringen, tillsammans med samarbetspartierna, hanterat krisen väldigt väl.

Men pandemin innebär ett helt nytt scenario som kräver att tidigare planer behöver ses över. Det är inte rimligt att arbetet med januariöverenskommelsen fortskrider som om ingenting särskilt inträffat som förändrat bilden.

Här vilar ett särskilt tungt ansvar på de parter som drivit igenom de delar i avtalet som är särskilt problematiska.

Centerpartiet och Liberalerna måste inse att det inte är läge att gå vidare med deras hjärtefrågor: marknadshyror och uppluckringen av anställningsskyddet.

Hela poängen med turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd (LAS) är att godtycke inte ska råda när arbetsgivaren säger upp personal i en arbetsbristsituation.

Då gäller principen sist in först ut bland dem som har kvalifikationerna. Och finns det personal, som på grund av sin nyckelposition borde behållas framför personal med längre anställningstid, så tillåter lagen redan att parterna kommer överens om avsteg.

Att tillåta fler undantag från turordningsreglerna innebär att öka otryggheten för arbetstagarna.

Särskilt i ett läge där tryggheten på arbetsmarknaden behövs som allra mest.

Som statsminister Stefan Löfven (S) och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) konstaterar så misslyckas utredningens förslag med att säkerställa maktbalansen mellan arbetsgivar- och arbetstagarsidan.

Den skyddar inte heller arbetstagaren mot godtyckliga uppsägningar, vilket var ett villkor i januariavtalet.

Utredningen hör därför hemma i papperskorgen.