I våras bildades den partipolitiskt obundna nomineringsgruppen Himmel och jord.
Initiativet, som kom från Umeå och Västerbotten, spred sig i landet.
Vi som undertecknat denna debattartikel ställer upp i valet till stiftsfullmäktige i Luleå och i valet till kyrkomötet – Svenska kyrkans högsta beslutande organ.
Vi i Himmel och jord vill poängtera kyrkans ansvar för jorden och skapelsen. Vi vill att kyrkan prioriterar skogs- och miljöfrågor.
En hörnsten för oss är människors lika värde och rätt att känna gemenskap i kyrkan.
Svenska kyrkan är landets femte största skogsägare. Den förvaltar drygt 460 000 hektar skog över hela landet.
Kyrkans skogsinnehav är den miljöfråga som har störst potential att påverka världens kolbalans och livsmiljöer.
Svenska kyrkan brukar i dagsläget skogen med trakthyggesbruk. Det innebär bland annat stora kalhyggen och markberedning.
Kalhyggesbruket är inte hållbart. Det tydligaste exemplet på det är den förlust av biologisk mångfald som hotar de ekosystem som vi är helt beroende av. Vi befinner oss också i en drastisk klimatförändring som ökar behovet av skogen som kolsänka.
Vi vill att Svenska kyrkan ska tillämpa kalhyggesfria metoder och ta ett större ansvar för skapelsen genom att skydda gammelskogar och kontinuitetsskogar. Sådana skogar, som inte varit utsatta för trakthyggesbruk, är i dag väldigt ovanliga.
Det är av stor vikt att de bevaras som kolsänkor och för rekreation, renskötsel, biologisk mångfald med mera.
Inkomsterna från kyrkans skogsbruk utgör endast 1–1,5 procent av kyrkans totala intäkter. Så även om intäkterna skulle minska något vid en omställning har kyrkan råd att göra det utan att själva verksamheten påverkas nämnvärt.
Det utjämningssystem som kyrkan har, som fördelar inkomsterna till de olika församlingarna, kan dock behöva ses över eftersom vissa församlingar är beroende av intäkterna från skogen. Det ska vara lika förutsättningar att ha en kyrka på landsbygden/i staden.
Det är anmärkningsvärt att Luleå och Härnösands stift, där det finns samebyar, inte är certifierade med den strängare certifieringen vad gäller urfolk. En certifieringen som finns i stiften i södra Sverige.