Vårdpersonalen är den viktigaste resursen vi har för att bekämpa coronapandemin.
De har länge haft en pressad arbetssituation.
Men den kan inte mäta sig med de svårigheter många nu möter dagligen.
Vi får larmrapporter om långa arbetspass i varm skyddsutrustning.
Om rädslan att själv bli sjuk – eller dra med sig smittan hem till familjen. Om frustrationen att möta en döende samtidigt som man själv är oigenkännlig med handskar, visir och munskydd.
Utanför vården kanske vissa hoppfullt tänker ”när det här är över …”.
Men just nu byggs det upp en vårdskuld som är svår att överblicka, och som inte bara drabbar patienterna utan även den personal som stått i frontlinjen mot coronaviruset.
I Västerbotten minskade exempelvis antalet operationer och åtgärder inom specialistvården med en fjärdedel i april jämfört med samma månad ifjol. Detta enligt Sveriges kommuner och regioner.
Ortopediska vårdinsatser minskade med nära två tredjedelar, ryggkirurgisk vård med över 90 procent och överviktsoperationerna mer än halverades.
Hur siffrorna summeras för sommaren är för tidigt att säga. Men sannolikt fortsätter covid-19 att påverka och förlänga vårdköerna. 260 uppskjutna operationer och åtgärder beräknas ta tre månader att arbeta ikapp, förutsatt att man lyckas säkerställa en kapacitetsökning inom vården på fem procent.
Under våren har operationer och åtgärder skjutits på framtiden. Redan långa vårdköer har blivit längre.
Vårdkrisen tar inte slut när coronakrisen gör det. Anställda som redan nu går på knäna förväntas kunna ta nya tag i höst.
Om inte vårdpersonalens arbetsvillkor förbättras omedelbart riskerar sjukskrivningarna att skena.
Vecka efter vecka har Kristdemokraterna lagt förslag på hur arbetsvillkoren kan bli bättre.
Vi har exempelvis föreslagit att sjukvårdsutbildade, som valt att arbeta med annat, rekryteras tillbaka tillfälligt för att avlasta den hårt arbetande vårdpersonalen.
Vi vill se ett nationellt expertteam som kan stötta regionerna i att hantera vårdskulden.
Systemet med 21 olika regioner med varsin ledning är inte vägen framåt. Vi måste arbeta med långsiktiga och kortsiktiga åtgärder. Men det absolut viktigaste just nu är att personalen får återhämtning och fler kollegor. Och det fort.