Slutsatserna i Riksrevisionens granskning av arbetskraftsexploatering förvånar knappast något i fackföreningsrörelsen.
Att människor, helt beroende av sin försörjning för att få stanna i Sverige, är enkla måltavlor för kriminella och oseriösa företag borde inte ha varit så svårt att räkna ut.
2008 tog den dåvarande Alliansregeringen tillsammans med Miljöpartiet bort arbetsmarknadsprövningen. Det var bara ett av många beslut som pekade i farans riktning.
Prövningen gjorde att berört fackförbund fick vara med och bedöma om yrket man vill ta in arbetskraftsinvandring till är ett yrke där det råder brist på inhemsk arbetskraft eller inte.
När man från politiskt håll kombinerade detta med att undergräva det fackliga medlemskapet, skrotade Arbetslivsinstitutet och kraftigt sänkte anslagen till Arbetsmiljöverket accelererade utvecklingen av en otrygg arbetsmarknad där människor exploateras.
Det är en cynisk politik där den svenska arbetsmarknadsmodellen undermineras.
När vi har en oreglerad arbetskraftsinvandring så riskerar arbetare att ställas mot arbetare och seriösa företag att slås ut.
Regler saknas i dag för att skydda mot oskälig lön, att man inkvarteras i undermåligt boende eller att man sätts i skuld till arbetsgivaren.
Det saknas helt enkelt politisk styrning som gör att myndigheter samverkar, eller ännu hellre att en myndighet som får det övergripande ansvaret. Till exempel Arbetsmiljöverket.
Om inte annat så visar det faktum att endast tre fällande domar för människohandel eller människoexploatering till följd arbetskraftsexploatering utdömts de senaste 15 åren.
Satt i relation till hur många som i praktiken utnyttjas är det med andra ord grönt ljus för att fortsatt utnyttja människor under slavliknande förhållanden.
Från LO-distriktet Norra Sverige kräver vi att arbetsmarknadsprövningen för arbetskraftsinvandring återinförs.
Vi kräver även att politiken tar ett helhetsgrepp för att motverka exploatering av arbetskraft.
Det duger inte att offer för den här typen av verksamhet ramlar mellan stolarna när de bollas mellan olika myndigheter.
För att det ska kunna övervakas och utredas behöver Arbetsmiljöverkets resurser stärkas och de regionala skyddsombuden få utökad tillträdesrätt.