Klyftorna på bostadsmarknaden växer.
Allt fler stängs ute från bostadsmarknaden.
Avsaknaden av en sammanhållen bostadspolitik slår hårt mot svaga grupper.
I rapporten ”Kommunpolitiken och bostadsförsörjningen”, som tagits fram på uppdrag av HSB, och där ledande kommunpolitiker från hela landet medverkar, framgår det att staten behöver ta ett större ansvar.
Även om kommunerna har ansvaret för bostadsförsörjningen så är handlingsutrymmet begränsat. I slutändan slår det hårt mot grupper som har en svag ställning på bostadsmarknaden.
Unga vuxna är den grupp som politikerna anser är mest utsatta på bostadsmarknaden. De senaste årens kraftiga kreditrestriktioner har gjort det svårt för unga att köpa en bostad. Även unga familjer med normala inkomster har svårt att få lån till kontantinsatsen.
Dessutom har de inte hunnit stå i bostadskö tillräckligt länge för att få en hyreslägenhet.
En hel generation håller således på att stängas ute från bostadsmarknaden.
Till skillnad från landet i övrigt anges även yngre seniorer som en utsatt grupp på västerbottens bostadsmarknad.
Även dessa har drabbats hårt av kreditrestriktioner och omöjliga ”kvar-att-leva-på-kalkyler” som gjort att de inte kan flytta från exempelvis stora villor till ett lämpligare boende.
Det stöd som kommunpolitikerna i Västerbotten helst önskar sig av staten är underlättande av krav för kreditgivning. Därefter kommer startlån för förstagångsköpare, förenklade regelverk för nyproduktion och ett utvidgat statligt investeringsstöd för nya hyresrätter.
Avseende startlån har regeringen nyligen tillsatt en utredning, vilket HSB länge efterlyst och välkomnar.
Det största statliga hindret för bostadsbyggande i Västerbotten är, enligt politikerna, strandskyddet. Det överensstämmer med landet i övrigt. Men det finns också kommuner i länet som har större utflyttning än inflyttning.
HSB håller med kommunpolitikerna. Sverige har inte haft en sammanhållen bostadspolitik värd namnet på årtionden.
Men kommunerna behöver också ta ett större ansvar och använda de verktyg de har till sitt förfogande, till exempel aktivt planarbete och dialog med privata aktörer kring exempelvis detaljplans- och bygglovsprocesser och olika typer av samarbeten.
I slutändan behöver alla inblandade aktörer samverka. Det är hög tid att kraftsamla tillsammans och få upp bostadsfrågan på den politiska dagordningen.