Nej, Vänsterpartiet är inte omedvetna om de stora strukturella problem som finns inom tandvården i Sverige. Vi har varit tydliga med att det är ett steg bakåt att inte kunna ge förebyggande tandvård. Med den personalbrist som är regionernas verklighet är det dock rätt beslut att låta folktandvården prioritera om för att leverera tandvård i hälso- och sjukvårdslagens anda om vård efter behov.
Att öka kostnaden för 19–23-åringar och att sänka det allmänna tandvårdsbidraget för åldersgruppen 24–29 år kommer inte minska tandvårdsbehovet. Det ökar bara antalet individer, idag ca 15 procent av befolkningen, som väljer bort tandvård av ekonomiska skäl.
Utredningen ”När behovet får styra” (SOU 2021:8) visade tydligt att den tandvårdsreform som genomfördes av regeringen Reinfeldt spädde på en utveckling med ökad ojämlikhet i tillgång till tandvård, och gav kraftigt ökade tandvårdskostnader för patienterna. Vinstmarginalen för tandvård gick från 7 procent till 11–13 procent i genomsnitt per år. Utformningen av den statliga ersättningen till tandvårdsföretag per utförd åtgärd har lett till överkonsumtion av tandvård i delar av landet, och brist i andra. Trots att det utbildats fler tandläkare än tidigare. Norrland påverkades först, men även i andra delar av landet är situationen kritisk.
I regeringens förslag ligger inga åtgärder som i sig förbättrar tillgången till tandvård i regionerna eller ger en bättre regional spridning. De positiva effekter regeringen förväntar sig kommer av att 500 000 patienter/kunder lyfts från den grupp som regionerna har ansvar för att ge ”regelbunden och fullständig tandvård” till gruppen ”övrig tandvård för personer från och med det år då de fyller (20) år i den omfattning som regionen bedömer lämplig” eller att de tas över som kunder av den privata tandvården.
Regeringen tänker spara in 450 miljoner per år genom att sluta ersätta regionerna för tandvården för 20–23-åringar. Bortfallet innebär mindre verksamhet och/eller högre taxor och avgifter. Samtidigt vill regeringen öka ROT- och RUT-bidrag för höginkomsttagare. Motståndet mot att reformera tandvårdssystemet är ideologiskt. Att systemet fungerar som det gör kan inte tolkas som något annat än effekten av en fri etableringsrätt och fri prissättning för tandvård. Ojämlikheten löses inte av att tandvården försämras för åldersgruppen 19–29 år och att behandla tandvård som en vara istället för vård.
Jonas Karlberg (V), gruppledare och regionråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet, Region Västerbotten