Det är anmärkningsvärt hur snabbt den politiska majoriteten i Skellefteås för- och grundskolenämnd avfärdar den oro som finns kring skolan, när de svarar på vår debattartikel i Norran. När Moderaterna lyfter lärarnas ökande sjukskrivningar, de sjunkande kunskapsresultaten och den bristande likvärdigheten, väljer Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att kalla det populism (Norran.se 29 mars).
Men verkligheten i klassrummen bryr sig inte om politiska försvarstal. Den syns i elever som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Den hörs i samtal med lärare som funderar på att lämna yrket. Den märks i en arbetsmiljö där varken personal eller elever får det stöd de behöver.
I stället för att ta ansvar har majoriteten valt att peka på den så kallade marknadsskolan som roten till problemen. Det blir ett märkligt utspel, särskilt eftersom den största friskolan i Skellefteå, Internationella Engelska Skolan, välkomnades just av den politiska ledningen. Etableringen sågs som något positivt: ett svar på efterfrågan från föräldrar och ett tillskott till kommunens attraktivitet. Det var ett aktivt politiskt beslut, inte något påtvingat utifrån.
Utöver Engelska Skolan består friskolorna i Skellefteå huvudsakligen av mindre byaskolor, tidigare kommunala skolor som räddats kvar av engagerade föräldrar och personal. Att i det läget slå mot ”marknadsskolan” är att slåss mot väderkvarnar. Det är också ett sätt att undvika det verkliga ansvaret för skolans tillstånd.
Den politiska majoriteten hänvisar till ”verkliga investeringar”. Men var är de konkreta resultaten? Vilka problem är faktiskt lösta? Det räcker inte att hänvisa till nya modeller eller, som i fullmäktige, tala om vaga analyser av undervisningsmetoder. Särskilt inte när barngrupperna är för stora, elevstödet otillräckligt och rektorer signalerar nödrop. På flera skolor har dessutom neddragningar av stödpersonal lett till ökad otrygghet. I exempelvis Byske har det slagits larm om ökad mobbning och våld efter att resurser tagits bort.
Att dessutom påstå att det är respektlöst att tala om skolans kris visar på en prioritering där den egna självbilden går före elevernas framtid. Alliansen har lagt fram förslag om konkreta, riktade satsningar på undervisning, stöd och personal. Den politiska majoriteten valde att rösta nej.
Det är inte populism att ta ansvar. Det är att se verkligheten som den är och att vilja förändra den.