Vi lever förvisso i en tid där allt mer digitaliseras. Att det inte skulle omfatta skolan är givetvis dumt. Men i jämförelse med många digitala resurser har den klassiska skolboken fortfarande en viktig roll för barnen – inte minst vid läxläsningen hemma. 

En bidragande anledning till att skolböckerna blivit färre och att allt mer instudering flyttat över till digitala medier skulle förhoppningsvis kunna bero på att de digitala resurserna är bättre för barns inlärning. Men det stämmer inte. 

Faktum är att det finns en uppsjö av studier som påvisar att den digitaliserade inlärningsmiljön istället medför stora brister. I jämförelse med skolböcker och handskrift skapar bildskärmarna istället större koncentrationssvårigheter, sämre läsminne och en mindre utvecklad finmotorik. 

Den uppenbara anledningen till att allt fler skolböcker försvinner menar vi är ekonomisk, inte pedagogisk. 

Om skolenheten slutar att köpa in böcker som läromedel kan man, trots ett överlag krympande budgetutrymme, ändå fördela pengar till annat. Av det skälet kan rektorer uppleva sig tvingade att välja bort skolböckerna. Man kan därför argumentera för en dold skuld inom skolverksamheterna som inte nödvändigtvis syns i kommunens budget. 

I en värld där förändring går snabbt är det viktigt att ändå kunna hålla fast vid det som har visat sig vara effektivt och pålitligt. Att använda skolböcker i undervisningen är dock såklart inte bara en fråga om tradition. 

Vår bild är att det handlar om att ge skolbarn de bästa förutsättningarna, med böcker såväl som med digitala resurser – där det är lämpligt. Vi vill heller inte se att kommunen använder skolbarnens utbildningsförutsättningar som en budgetregulator. Rätt läromedel ska premieras, inte alltid det digitala eller det mest kostnadseffektiva.