Den utredning som skulle stärka äganderätten i skogen har presenterats.

Det är ett mysterium att utredningens direktiv, där äganderätten poängteras, inte fått större genomslag.

Nu måste skrivningarna i januariavtalet och utredningsdirektiven om äganderätten uppfyllas.

Skogarna formas av dem som äger och brukar dem. För att nå de skogspolitiska målen gäller det att ta tillvara skogsägarnas drivkrafter i stället för att reglera brukandet.

Investeringar i skogs- och naturvård förutsätter att skogsägaren känner sin trygg i rätten att bruka skogen.

Äganderätten är därför central för att framtida skogar ska ha de värden som vi önskar. Att låta utveckla naturvärden får inte innebära en risk att förlora rådigheten över sin mark.

Myndigheterna har i allt större omfattning lagt över kostnader för naturvård på skogsägare. Vi uppfattar att det är dessa förskjutningar av äganderätten som är bakgrunden till skrivningarna i januariavtalet och att skogsutredningen kom till.

Men i stället för att lösa äganderättsproblematiken har utredningen fokuserat på naturvårdsinsatser. Trots att nya insatser inte är nödvändiga för att nå målen.

Politiken måste arbeta vidare där utredningen misslyckats. De viktigaste punkterna är:

- Bara frivilliga överenskommelser med de som äger skogen ska göra det möjligt för myndigheterna att skydda skog. Många skogsägare kan tänka sig att avsätta sin skog mot ersättning, men ingen ska behöva känna oro för att bli av med skogen för att man låtit naturvärden utvecklas.

- Få bort oklarheter i lagstiftningen och tydliggöra myndighetsstyrningen. Skogsägare och enskilda familjer ska inte användas som ”försökskaniner” i domstol för att pröva tolkningar eller omtolkningar av lagstiftning.

- Skapa flexibla skyddsformer. Genom flexibla avtal, där skogsägaren sköter delar av skogen, stärks intresset för naturvärden samtidigt som förnybar skog kan användas i en växande bioekonomi.

Det är många förslag i utredningen som vi ogillar. Anledningen är att de försvagar skogsägarnas möjlighet att ha makt över sin egen mark.

Men utredningen innehåller även sådant som kan tillvaratas. Exempelvis förslagen om växande cirkulär bioekonomi, att avbryta nyckelbiotopsinventeringen, förtydligande om lagstiftning i fjällnära skog, klövviltsförvaltning och rådgivning.

Genom att utveckla dessa förslag, tillsammans med våra punkter, skapar vi förutsättningar för att leva upp till utredningens direktiv om stärkt äganderätt.

Skogsutredningens uppdrag var viktigt. Nu behöver våra politiker ro det i hamn.