Enligt Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät uppger 77 procent av företagen i Västerbotten att de upplever det mycket eller ganska svårt att rekrytera, vilket är högre än riksgenomsnittet. 39 procent av de företag som haft svårt att rekrytera uppgav att de har fått minskad försäljning eller tvingats tacka nej till nya uppdrag.

De befintliga företagen i länet har det med andra ord tufft att rekrytera redan i dag. Att investeringar med löften om tusentals nya jobb är på väg att förverkligas är en fantastisk möjlighet, men ställer höga krav på kommun- och regionpolitiker att skapa en attraktiv plats – inte bara för att arbeta, utan också att bo och leva på.

Fokus hamnar av förklarliga skäl ofta på frågan om bostäder, skolor och fritidssysselsättning. Sådana faktorer är naturligtvis betydelsefulla när en familj bestämmer huruvida den ska flytta för att någon i familjen ska ta ett arbete. En faktor som diskuteras i mindre omfattning är skattesatsernas betydelse för attraktiviteten.

En familj i Solna kommun har en kommun- och regionskatt på 29,75 procent. I Umeå uppgår den till 34,15 procent. Några procentenheters skillnad kan framstå som litet, men effekten blir kännbar. Låt oss räkna på två personer i familjen som vardera tjänar den svenska medianlönen om 34 200 kronor i månaden. Den familj som bor i Umeå betalar under ett års tid 23 736 kronor mer i skatt än den i Solna. Det är inga småpengar för en familj.

Att skatter kommer att behöva höjas ytterligare kommande år ligger i farans riktning. Effektivisering och prioritering av den offentliga sektorns kärnverksamheter är därför helt nödvändigt.

Menar man allvar att man vill locka arbetsföra invånare att flytta till Västerbotten måste man visa att man tar ansvar för sin ekonomi och varsamt hanterar skattebetalarnas pengar. Det är det som ytterst visar på om kommunen och regionen kommer att kunna leverera en grundläggande välfärd överhuvudtaget.