En viktig del av problemet är majoritetens bristande fokus på våra anställda, det som på politikersvenska brukar kallas att vara en ”attraktiv arbetsgivare”. Vi har konsekvent lyft vikten av att satsa på vår personal. Det är något man behöver göra långsiktigt.
Ifall vi tillsammans kan visa att vi värdesätter personal på riktigt, att vi klarar av att genom detta behålla större mängd personal – så medför det att vi också kan attrahera ny personal. Genom att bättre bemanna vår verksamhet, så ger vi bättre förutsättningar för våra anställda att få balans mellan arbetsliv och fritid.
Hur vi prioriterar vår personal är något som får en kumulativ effekt över tid. Det vill säga att genom att konsekvent prioritera vår personal, så kan vi också få ett betydligt bättre anseende hos profession. Därmed också attrahera ny kompetens. Det innebär förstås också att vi med det kan minska hyrpersonalkostnader. Det kräver emellertid att man också gör prioriteringar. Det kräver att man också gör besparingar inom områden som inte är fullt lika centrala.
Vården är en central verksamhet. Politikerstyrd och skattefinansierad kultur är inte en central verksamhet. Det gäller även politikerbeslutad administration, som man snabbt kan göra besparingar inom. Kärnverksamheten ska prioriteras. Vård och vårdpersonal.
Som tidigare skrivet så befinner sig Region Västerbotten i en synnerligen svår ekonomisk situation. I realiteten väntas ett stort ekonomiskt underskott. Främst på grund av pensionsförpliktelsen.
Övriga partier i regionen delar i stora drag oviljan att göra besparingar inom vårdperifer verksamhet. Man vill antingen ha tjänstemän eller konsulter att göra besparingar åt dem. Men politik kokar ytterst ned till att göra prioriteringar mellan verksamheter. Sverigedemokraterna är tydliga. Vi prioriterar vård och vårdpersonal!