”Skjellet”, som stan ofta benämns i Sara Lidmans romaner, har växtvärk. Visst är det fint att kulturhuset får bära hennes namn. Samtidigt stämmer den enkla men vackra utställningen i Missenträsk gamla skola på något vis bättre med den Sara jag möter i böcker och artiklar, med den röst jag hör i hennes ljudböcker och sommarprat.

På utställningen fastnar jag särskilt för ett citat från Saras granne i Missenträsk, Naima Lundberg: ”Finch he nå pris du ofått?”. Listan på utmärkelser är lång. Under lyssningen på Saras inläsning av ”Lifsens rot” slår det mig, vilket pris hon har ofått. Hedersdoktor i teologi.

För mig blir det tydligt att Sara var teolog, och att jag har mycket att lära. Jag har ingen aning om vilka hennes personliga trosuppfattningar var. Det är inte det jag är ute efter. Jag fängslas av hennes lekfullhet i hur hon väver in bibeln och den kristna tron i karaktärerna och deras livsöden. Både uttryckligt, och ibland anspelat.

Rönnog, huvudperson i ”Lifsens rot”, brottas med livet och tron. Hennes närmande till sexualiteten är omgärdat av skam och förbud. Men något händer i samtalen med Isak Mårten. Rönnog bär på en tro som i hög grad reglerar och ställer krav, men för Isak Mårten är tron förtröstan och tillit. Rönnog undrar om inte Isak skulle ha velat bli präst. Han svarar nej, enkelt och vackert:

”Om jag stode i en predikstol skulle jag säga ’Fader vår som är i himmelen. Han älskar er morgon middag kväll och när ni sover. Han finner samma behag i er som märren där hon fröjdar sig åt sitt föl. Amen.’” Isak kommer fram till att människorna skulle förvänta sig mer och annat. Hans enkla tro skulle inte förslå. För mig är den mer än nog.

I Österjörn stannar jag till på kyrkogården och tittar på Saras gravsten. ”Lev!” står det på den. Jag anar en röd tråd här. Det livsbejakande, förtröstan och frigörelsen. Sara verkar gå i klinch med allt det inre som förminskar människan, även den tro som låser in och begränsar. Lev! Bejaka livet, det goda, kärleken och omsorgen om din nästa.

I samma anda verkar Sara för rättvisa och upprättelse. Det finns orättvisor och förtryck som förminskar människan. Och Sara tar strid, gång på gång. För Vietnam. För gruvarbetarna. Mot krig och kärnvapen. För sam-vett, som hon själv uttrycker det.

Av denna präst från Skjellet får Sara pris i teologi. 

Vi kan kalla det livs-priset. 

Lev!