Är hotet mot rennäringen större från samer, som kräver sin legitima rätt, än från exploatering av markerna i renskötselområdet?
Den frågan kan man ställa sig när det i debatten framförs åsikter om att så skulle vara fallet.
Det föranleder oss att klargöra några delar av historiens förlopp som är relevanta i sammanhanget.
Människan upprättar system för att organisera sin vardag och hantera gemensamma angelägenheter.
När systemen är uttömda byter man till någonting annat som passar bättre in i dagens samhällsstruktur.
Renskötselsystemet, som existerat i åtminstone i 93 år, och i varje fall sedan 1928 års renbeteslag, har nu nått vägs ände.
Sverige har via rennäringslagstiftningen bedrivit en diktaturliknande politik mot grupper av svenska medborgare tillhörande ursprungsfolket samerna, och organiserat bort dem från ägarintressen i renskötselrätten.
För att få metoden att fungera har vissa grupper gynnats med laglig rätt att tillämpa de rättigheter som tillkommer en hel samisk befolkning. Därmed har staten fått en villig ”medhållare” som försvarar systemet.
Utifrån detta bör det inte vara svårt att räkna ut att alla dörrar är stängda för dem som ställts undan, och som har intresse av att utöva sin kultur till exempel ägna sig åt renskötsel, jakt och fiske, ta slöjdvirke och sätta upp en kåta eller en bod vid någon fiskesjö.
Som bekant har Svenska Samernas Riksförbund (SSR), via Girjas sameby, stämt staten om bättre rätt att upplåta småviltjakt och fiske på samebyns område.
Högsta domstolen har gett Girjas sameby rätt och har samtidigt bekräftat att samer, oavsett medlem i sameby, har renskötselrätt grundad på urminnes hävd. Allting sker på lika villkor och ingen äger mer än någon annan.
Staten som via rennäringslagstiftningen fortfarande bedriver en diktaturliknande politik har aviserat att man tagit konsekvenserna av Högsta domstolens dom på allvar och kommer att tillsätta en utredning för att ändra rennäringslagen.
En tydlig signal om att förändringar är att vänta.
Vad har då de, som har åsikten att det största hotet mot rennäringen kommer inifrån de egna leden, gjort för att lösa problemen och minska det så kallade hotet från sina egna? Ingenting vill vi påstå.
Vi har tidigare sagt att de flesta samer har tagit kolonisatörens tänkesätt som sitt eget. De har slagit rot som åkerfräken på en grusplan.
Det behövs en granskning för att göra det möjligt att kartlägga och fastställa verkligheten.
Att döma av framförda åsikter om att hotet mot rennäringen från sina egna led, som enbart kräver sin rätt, är större än exploateringarna av marker tydliggör att man ingenting förstått.
Det är svenskt rennäringssystem som är roten till den situation som råder i dag och inte samer som har organiserats bort med hjälp av rennäringslagstiftningen. Det är den verklighet vi lever i.