Ingenting är sig likt.
Vi är många som tvingas vara isär från dem vi skulle vilja vara tillsammans med.
På kort tid har vi fått en situation där många är oroliga för nära och kära som är sjuka eller riskerar att bli det.
Ovissheten om hur det ska bli är stor.
Krisen påverkar oss alla. Men det är också tydligt att krisen påverkar oss olika. Vissa kan jobba hemifrån, bara de har en dator och en telefon, andra har jobb där det är omöjligt.
Den som sitter i kassan, kör taxi eller arbetar på förskolan måste fortfarande ta sig dit. Det är dessutom jobb där man har nära kontakt med många människor – med den risk det innebär.
Det är många med mig som speciellt tänker på dem som arbetar inom vård och omsorg. Den bokstavligt livsviktiga verksamheten hänger på människor, människor som är värda all respekt och uppskattning.
Nu handlar det om att minska smittspridningen, lyssna på och följa de råd som ges. Det handlar också om att på olika sätt värna en stark välfärd. Vi ska också anstränga oss för att människor inte ska drabbas orimligt hårt ekonomiskt.
Mycket kommer att vara svårt nu en tid. Men jag tror också att det svåra kommer att lära oss saker.
Det blir tydligt hur mycket vi behöver varandra.
Hur mycket bättre vi blir på att klara av svårigheterna när vi samarbetar i solidaritet och gemenskap.
Krisen visar på sådant som inte fungerar bra i vårt samhälle, men den visar också på mycket av det bästa.
Att människor är beredda att ställa upp för varandra när det gäller. Att vi kan klara det mesta om vi bara gör det tillsammans. För vi vet ju att det är det som är vägen. Tillsammans genom krisen.