I dag får flickor med autism ofta sin diagnos betydligt senare än pojkar.
Endast 17 procent av flickorna med autism får sin diagnos före fem års ålder. Motsvarande siffra för pojkar är 32 procent.
När barnen är elva år har bara 44 procent av flickorna med autism fått sin diagnos jämfört med 72 procent av pojkarna.
I Västerbotten motsvarar det 90 unga flickor som ännu inte fått någon diagnos.
För landet som helhet är siffran cirka 4 000 flickor.
Förskolan och skolan spelar en viktig roll. Den rollen behöver stärkas ytterligare för att tidigt upptäcka och stötta alla flickor med autism.
Att flickor får sin diagnos så mycket senare kan leda till både en förödande ensamhet och livslång psykisk ohälsa. Vi ser också att stödet genom livet är sämre för kvinnor än för män.
Det är möjligt att ställa en autismdiagnos redan i två års åldern. Därför spelar förskole- och skolpersonal en viktig roll för att upptäcka tecken på autism.
Flickor och pojkar beter sig olika. Därför har vi sammanställt några exempel på hur det går att känna igen en flicka med autism:
Det är lätt att tänka att en flicka med fysiskt utmanande beteende ändå inte är värre än pojkarna i klassen.
Om flickor med autism är fysiskt eller verbalt utmanande sker det oftast i hemmet och därför blir beteendeproblematiken hos dem inte lika tydlig i förskolan eller i skolan.
Flickor leker oftast två och två, pojkar oftare i grupp.
Flickan med autism leker ofta bredvid andra flickor utan att delta i deras lek.
Flickan är ensam eller har äldre eller yngre kamrater och tar inte initiativ till kontakt, och svarar inte heller till exempel genom ögonkontakt. Detta blir tydligare ju äldre flickan blir.
Flickan har svårt att tala spontant, talar om saker i monolog och kan ha en annorlunda språkrytm eller betoning.
Det handlar helt enkelt om att flickor med tecken på autism behöver jämföras med andra jämnåriga flickor. Inte med pojkar.
Det finns en stor vetenskaplig enighet om att tidiga insatser i barnens liv är viktiga både för barn och föräldrar.
Om du ser tecken på autism bör du diskutera de tecknen med föräldrarna. På så sätt kan du bidra till att både pojkar och flickor med autism får det stöd de behöver för att kunna delta i samhället på sina villkor.