Riktiga karlar tar ställning mot machokultur

Upprätthållandet av machokulturen gör däremot att vi får en enformig, exkluderande idrottsrörelse.

Idrotten behöver bidra till att förändra synen på hur en ”riktig” karl ska vara, skriver William Grenholm idrottskonsulent på RF-SISU Västerbotten med inriktning mot inkludering.

Idrotten behöver bidra till att förändra synen på hur en ”riktig” karl ska vara, skriver William Grenholm idrottskonsulent på RF-SISU Västerbotten med inriktning mot inkludering.

Foto: Berit Roald/NTB Scanpix/TT Nyhetsbyrån

Debatt2021-11-25 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Idrotten behöver ta ansvar för att motverka en destruktiv machokultur.

Idrotten behöver bidra till att förändra synen på hur en ”riktig” karl ska vara.

Vi behöver förändra normerna till något som du, jag och alla andra män kan vara stolta över och känna oss trygga i.

Det finns många traditionella föreställningar om hur en ”riktig” karl ska vara: stark, tuff, hårdhudad och framgångsrik är några. Mansnormen är fortfarande stark i samhället – inte minst inom idrotten.

Med jämna mellanrum tar det sig uttryck i urspårade inkilningsritualer, mobbing i omklädningsrum eller nedkissade bilar.

Men det som vi kan läsa om i tidningarna är bara toppen av ett isberg som skapats av en toxisk machokultur som medför att individer kontinuerligt exkluderas och mår dåligt.

Fakta visar tydligt att även ”riktiga” karlar kan må psykiskt dåligt. Men det är ofta ingenting vi pratar om.

Enligt Sveriges kommuner och regioner (SKR) begås sju av tio självmord av män samtidigt som män i lägre utsträckning söker vård för psykisk ohälsa.

Många manliga ideella ledare och aktiva spenderar flera timmar i veckan i någon form av idrottsaktivitet. Vore det inte bra om vi samtidigt som vi utvecklas som idrottsutövare också kunde skapa en varm och inkluderande miljö där många trivs?

För det finns faktiskt ingen motsättning mellan att prestera väl och att må bra. Snarare tvärtom. Välmående män kommer att prestera bättre om de får göra det i en miljö där alla känner sig trygga.

Upprätthållandet av machokulturen gör däremot att vi får en enformig, exkluderande idrottsrörelse.

Om den hårda jargongen skulle bytas ut mot samtal som når människor på djupet, och ser människors olikheter som något positivt, skulle troligtvis fler vilja komma i kontakt med idrotten – och fler skulle känna suget av att fortsätta.

Normer går i arv och kan bara hållas vid liv om de upprätthålls av nya generationer. Vi kan inte ändra på sådant som har varit. Men att forma morgondagens idrottsrörelse har vi goda möjligheter till.

Så till dig som driver machonormen, sluta!

Till dig som passivt åskådar, agera!

Och till tränaren som säger att ”ni skjuter som tjejer”: Det hör till din egen tränares generation och absolut inte till dina adepters.

Ta chansen att skapa förändring nu.