Respektera gemensamma mål kring älgstammen

Det har varit svårt att undgå debatten kring älgstammen, älgjakt och förvaltning som pågått i media under några års tid.

”Det nämns heller inte att Sverige, efter att älgstammen minskat med nästan 30 procent på tre generationer, fortfarande har världens tätaste älgstam.”

”Det nämns heller inte att Sverige, efter att älgstammen minskat med nästan 30 procent på tre generationer, fortfarande har världens tätaste älgstam.”

Foto: Per Lundström (ARKIV)

Debatt2024-11-03 22:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Älgen har utropats som hotad nationalklenod och det genas friskt i argumentationen där några inte orkar förstå eller förmedla att rödlistning inte med automatik innebär att en art är hotad. Det nämns heller inte att Sverige, efter att älgstammen minskat med nästan 30 procent på tre generationer, fortfarande har världens tätaste älgstam.

I skenet av detta målar TV4 och Svenska Jägareförbundet upp en bild av en despotiskt styrd älgförvaltning som anses odemokratisk eftersom jägare inte får styra den. Det går att anta att dessa uttalanden är steg i ett påverkansarbete för att minska markägarnas möjlighet att påverka älgförvaltningen, till fördel för jägarna. Jakträtten tillhör fastighetsägaren, och LRF och Norra Skog tycker att det vore en högst olycklig utveckling om de personer som äger och förvaltar mark tappar inflytande till förmån för en grupp människor som utövar ett fritidsintresse på någon annans mark.

Landsbygdsminister Peter Kullgren uttalar sig i TV4 om att ”skyttegravskriget måste sluta” och att älgförvaltningen kanske behöver ändras. Det system vi har idag är inte perfekt, men den minskning av älgstammen som vi sett har varit en målsättning för förvaltningen och det borde ministern stå bakom. Det höga tonläget som hörs behöver bytas ut mot samtalston och ett samhälle som står upp för de mål som beslutats. 

Ofta framförs målen om minskade betesskador som enbart markägarnas, ibland bara skogsbolagens, medan i själva verket är det en del av samhällets mål för älgförvaltningen. Riksdagens beslut om ny älgförvaltning 2012 syftade bland annat till att begränsa skador av älg på gröda och skog samt riskerna för trafikolyckor orsakade av älg. Myndigheter, jägare och markägare har att förhålla sig till detta och eftersträva måluppfyllelse.

Idag består älgförvaltningsgrupperna (arbetsgrupper inom älgförvaltningsområdena) av sex personer. Hälften nomineras från markägarorganisationerna och den andra halvan från jägarorganisationerna. Inom vissa älgförvaltningsområden har en sameby rätt till jakt enligt rennäringslagen, och då nominerar sametinget en person som företräder deras jaktintresse till en av jägarorganisationernas tre platser. Länsstyrelsen utser ledamöterna utifrån de nomineringar som inkommit. Ordförande, som har utslagsröst, utses av länsstyrelsen och är alltid en representant från markägarsidan eftersom den representerar de som har äganderätten över marken.

Representanterna från markägarsidan kommer från olika delar av skogsbruket, LRF och Norra Skog är med och nominerar personer från familjeskogsbruket. Det finns en god samsyn mellan bolag och familjeskogsbrukets organisationer vad gäller förvaltningen. Vilken av markägarnas representanter som sitter på ordförandeposten i en älgförvaltningsgrupp är därför av underordnad betydelse. Förvaltningen är komplex och mångbottnad, och det är viktigt att alla inblandade parter tar ansvar för sitt bidrag till ett bättre samverkansklimat och ett tonläge där fler samtal kan föras. Vi tar vårt ansvar, och ser fram emot att fler gör det.

Stig Högberg, ordförande Norra Skog

Jenny Karlsson, ordförande LRF Norrbotten

Lotta Folkesson, ordförande LRF Västerbotten

Lars Ahlin, ordförande LRF Jämtland

Amanda Andersson, vice ordförande LRF Västernorrland