De understryker att de drev igenom 23-årsgränsen 2018 och menar att det skulle ha varit en avgörande pusselbit för det långsiktiga folkhälsoarbetet. Detta vittnar enligt min mening om en stor kunskapsbrist gällande tandvård i allmänhet och de stora problemen inom Folktandvården i synnerhet.
När Vänsterpartiet 2018 drev igenom reformen om fri tandvård till 23 år var det ingen inom tandvården som förstod syftet. Antalet patienter som Folktandvården plötsligt skulle ta hand om ökade med många hundra tusen över hela landet, samtidigt som Folktandvården redan då stod inför stora problem med kompetensförsörjning. Detta innebar att vårdresurser, som borde ha använts till patienter med stora vårdbehov, nu var tvungna att användas till unga vuxna med litet vårdbehov. Den reformen var fullständigt onödig och bidrog avsevärt till den stora kris inom tandvården som vi ser idag.
Att regeringen nu vill sänka åldersgränsen för fri tandvård till 19 år igen välkomnas av de flesta inom tandvården, både i offentlig och privat sektor. Sänkningen av åldersgränsen innebär inte att det långsiktiga folkhälsoarbetet äventyras, tvärtom, det gör att Folktandvården kan använda sina knappa resurser till dem som bäst behöver dem.
Problemen inom tandvården idag är dock större än så. Ojämlikheter i tillgången till tandvård beror främst på bristen på både tandläkare och tandsköterskor. Detta innebär långa vårdköer för både barn och vuxna, vilket är den huvudsakliga orsaken till att det långsiktiga folkhälsoarbetet äventyras. För att åtgärda detta krävs förändringar.
För det första måste Folktandvården bli bättre på att rekrytera och behålla personal. Detta kan bara ske genom bra löner, vidareutbildning, medbestämmande och ett tillitsbaserat ledarskap där verksamhetscheferna får utökat förtroende.
Folktandvården måste också få mer tid för vuxentandvård. Detta skulle skapa bättre arbetsmiljö och mer omväxlande arbetsuppgifter för personalen, vilket underlättar rekrytering och ökar chansen att behålla personal. Det görs bäst genom att låta privattandvården ta över en större del av barnpatienterna. Att genomföra detta med tvång, genom lagändring, som Vänsterpartiet avser, vore fel väg att gå. Det görs bäst genom utökat samarbete med privattandvården och ett ändrat ersättningssystem för barnpatienter.
Alla ska ha råd att gå till tandläkaren, och 85 % av svenskarna anser att de har det. Vänsterpartiets försök att ställa tandvården mot ROT- och RUT-avdrag är inte bara patetiskt, utan också direkt skadligt för vården. Deras förslag att ytterligare reglera och begränsa tandvården visar en total brist på förståelse för de verkliga problemen. I stället för att lösa problemen riskerar de att förvärra dem. Den rätta vägen framåt är inte genom tvång och ytterligare regleringar, utan genom att ge både den offentliga och privata tandvården rätt förutsättningar att växa och utvecklas. Låt oss ge tandvården den frihet och de resurser som krävs för att förbättra folkhälsan, i stället för att begränsa och förstöra den. Vägen framåt är ökat samarbete mellan offentlig och privat tandvård.
Per Sandström (M) Praktiserande tandläkare samt ledamot i Region Västerbottens beredning för primärvård och tandvård.