Coronapandemin har medfört stora problem inom många samhällsområden.
Insatser görs från olika håll. Människor hjälps åt för att minimera skadorna.
I tider när sjukvården är hårt belastad, och människors liv och hälsa står på spel, är det rätt och nödvändigt med restriktioner gällande bland annat resor och turism.
Det är dock viktig att komma ihåg att dessa beslut medför stora konsekvenser för de näringar som lever på att människor upptäcker nya platser, och ser till att förvalta det kultur- och naturarv som många delar av turismnäringen utgör.
Från många håll hörs nu röster som uppmanar till att semestra i Sverige, spendera tid i naturen och stötta nationella näringar. Vad man dock glömmer är frågan om hur möjligheterna ser ut för detta efter att pandemin är över.
Om inte landets friluftsorganisationer och turismnäring stöttas i dag, vad finns det då kvar att ta del av i morgon?
Det är svårt att föreställa sig hur friluftslivets möjligheter och förutsättningar skulle påverkas om vi förlorar våra organisationer som arbetar med detta. Till exempel anrika Svenska Turistföreningen (STF) som grundades redan 1885.
Svenska Turistföreningen har tappat nästan 40 miljoner kronor i intäkter i vår jämfört med förra året.
Verksamheten finansieras huvudsakligen av medlemsavgifter och intäkter från de boenden man tillhandahåller. Intäkter som är närmast obefintliga i dagsläget.
Hittills har man varit tvungen att säga upp nästan 200 personer och korttidspermittera runt 100.
Värt att ta i beaktning är också att merparten av dessa arbetstillfällen ligger i glesbygd.
På huvudkontoret har närmare 60 procent av personalen blivit uppsagd eller permitterad. Det görs just nu dramatiska nedskärningar för att inte föreningen ska förblöda ekonomiskt.
Frivilliga insatser, som till exempel ”Rädda STF”, har genererat en del stöd. Men det är långt ifrån tillräckligt. Dessutom har det årliga anslaget till friluftslivets organisationer i budgetpropositionen varit i behov av en ökning långt innanpandemin.
Om regeringen menar allvar med att stötta landets kulturliv bör man snarast återkomma till riksdagen med förslag på åtgärder som säkerställer friluftsorganisationernas överlevnad som det kulturarv de utgör.
Friluftslivets aktörer är inte bara bärare av folkhälsan utan också brickor i en av våra nationella basnäringar, vilket turismen faktiskt är.
Det är hög tid att regeringen inser det och anammar vårt förslag om ökade anslag till det svenska friluftslivet.