Nyligen röstade riksdagen in Magdalena Andersson (S) som statsminister.
Hon må vara ny på den posten men har samtidigt varit en bärande del i den tidigare rödgröna regeringens misslyckanden.
En regering som fört en ytterst plågsam ekonomisk politik för de flesta av landets medborgare.
De höga energipriserna utgör en stor ekonomisk belastning för den enskilde medborgaren. Men också för industrin.
Som en direkt följd av de höga energipriserna kommer matpriserna att skjuta i höjden när produktionen av vår mat blir dyrare.
För lantbruket är också det höga dieselpriset kännbart. Lägg därtill höga elpriser och stigande kostnader för konstgödsel. Sak samma för åkerinäringen. Dieselpriserna ökar. Därmed måste åkeriet ta ut högre ersättning för att transportera godset.
I slutändan innebär det att priserna stiger för Sveriges medborgare.
De höga energipriserna innebär också att det blir dyrare att bo och att resa till och från jobbet. De höga dieselpriserna drabbar i slutändan även de som reser kollektivt genom högre biljettpriser och nedlagda bussturer.
Det blir inte bra när politiska beslut tas med Hornstulls tunnelbanestation som utgångspunkt.
Landet utanför tullarna är i behov av en stabil energiförsörjning och ett rimligt pris på energin.
Mat, energi och andra viktiga verksamheter för vårt lands välstånd skapas i huvudsak utanför de stora städerna. Därför måste människor kunna leva och verka i hela landet.
Ingen ifrågasätter målet att minska utsläppen. Men det är direkt kontraproduktivt att slå ut vår egen förmåga att bidra till en bättre miljö.
Tyvärr är den just valda statsministern Magdalena Andersson en del av energikrisen i landet.
Sverigedemokraterna prioriterar annorlunda. Det är varför vi, tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna, sänker skatten på bensin och diesel från och med den 1 maj nästa år.