Politisk ovilja bakom sänkta hastigheter

De som bor utanför stadskärnorna får betala för regeringens misslyckade infrastrukturpolitik med längre restider.

Hastighetssänkningen har genomförts trots att kritiken mot beslutet varit massiv, skriver Eric Palmqvist (SD).

Hastighetssänkningen har genomförts trots att kritiken mot beslutet varit massiv, skriver Eric Palmqvist (SD).

Foto: Michael Probst/AP Photo/TT

Debatt2020-12-20 10:43
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den 1 december sänkte Trafikverket hastighetsbegränsningen på 121 mil statlig väg.

Hastighetssänkningarna är en konsekvens av myndighetens tillämpning av de riktlinjer som man fått av regeringen.

Några har redan tagit sig till jobbet, eller till barnens fritidsaktiviteter, och fått förlängd restid.

Några kände till sänkningarna i förväg medan andra blev överraskade av de nya skyltarna.

Hastighetssänkningarna har genomförts enligt principen att alla vägar med ”måttlig eller betydande trafik” ska ha 80 km/tim som högsta hastighet om de inte har mittseparering.

De berörda vägarna finns i hela Sverige, från Ystad i söder till Gällivare i norr. Flera regioner med långa avstånd och gles befolkning är extra hårt drabbade. Som Värmland och Dalarna.

Hastighetssänkningen har genomförts trots att kritiken mot beslutet varit massiv.

Lokalpolitiker i flera berörda län och kommuner har pekat på att dessa hastighetssänkningar leder till längre arbetspendlingstider och försämrad tillgänglighet till allehanda service för dem som bor utanför centralorterna.

Hastighetssänkningarna är en konsekvens av ett långvarigt uteblivet vägunderhåll och en politisk ovilja att göra satsningar på vår gemensamma väginfrastruktur.

Detta betyder att sänkningen av hastigheten på 121 mil väg som vi ser i dag sannolikt bara är början. De som valt att bo utanför stadskärnorna kommer att få betala för regeringens misslyckade infrastrukturpolitik genom längre restider.