När livsmedelskedjan Coop i somras utsattes för en hackerattack upptäckte många hur sårbart vårt samhälle är.
Att köpa livsmedel blev plötsligt inte möjligt. Affärerna fick stänga och kunderna vända sig någon annanstans.
Även om det inte skapade någon allvarlig samhällskris blev det en rejäl tankeställare för många.
Om hackare kan slå ut en hel livsmedelskedja kan de också slå ut övriga.
Det är här kontantfrågan kommer in. Eftersom de digitala systemen kan sluta fungera behöver vi ha de analoga kontanterna som backup.
Detta har även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) påtalat. De menar att alla borde ha en summa kontanter hemma för att klara sig om betalsystemen slutar fungera.
Livsmedel är det mest akuta och basala, men även andra varor, som bensin och apoteksvaror, är sådant som vi måste kunna köpa.
Problemet är att kontantanvändningen sjunker. Allt fler butiker och butikskedjor gör sig ”kontantfria”. Om butiker vägrar ta emot kontanter blir de även mindre användbara för konsumenterna. Det blir en negativ spiral där kontanterna slutar fungera som betalmedel.
På senare tid har insikten kommit om att det finns baksidor av kontantlösheten.
Det uppstår stora problem i glesbygden, hos utsatta grupper, främst äldre och funktionshindrade. Det som Coop-haveriet belyste, beredskapsfrågan, har blivit allt viktigare.
Riksbanken har också varit extremt tydlig om farorna för vår ekonomi med att avveckla det enda nationellt kontrollerade betalmedlet.
Det här gör att politiken inte längre kan stå vid sidan om. När vår beredskap försämras, och stora grupper lämnas utanför, kan inte ansvariga politiker låta utvecklingen fortsätta.
Den utredning som regeringen tillsatte under ledning av Moderaternas förre partiledare Anna Kinberg Batra är viktig. Dessvärre tycks inställningen därifrån vara att frågan om kontanternas ställning är ointressant. I stället handlar det bara om att allt ska bli digitalt.
Den 2 december anordnar Kontantupproret, tillsammans med ett antal riksdagsledamöter, ett seminarium i riksdagen. Titeln för seminariet är: ”Är det dags för lagstiftning om kontanter i handeln?”
Där kommer representanter från partierna att diskutera frågan med experter från Riksbanken, handeln och forskningen. Seminariet kommer att sändas och blir möjligt att ta del av i efterhand.
Vi hade gärna sett att någon från utredningen medverkade, men de har angett förhinder.
Kontantfrågan har blivit akut i Sverige.
I våra grannländer finns regelverk som säkrar möjligheten att betala med kontanter. Inom EU har den Europeiska centralbanken en kontantstrategi som uttalar att kontanterna behövs för olika grupper som annars riskerar att hamna utanför.
Det vore märkligt om Sverige blir det enda landet som går en annan väg.
Nu är det politikens ansvar att se till att kontanterna får finnas kvar.