Våld ska dock aldrig tillåtas vara en privatsak. Vi inom polisen är fast beslutna om att bli ännu bättre på att ingripa, utreda och förebygga den här allvarliga brottsligheten.
Brottsligheten är ofta lika grov som den som kriminella nätverk står för i gatumiljö. Här i polisregion Nord – där Västerbottens län ingår tillsammans med Norrbottens, Jämtlands och Västernorrlands län – är mäns våld mot kvinnor ett våld som skördar fler dödsoffer. Vi behöver alla hjälpas åt för att synliggöra det här våldet och arbeta för att stoppa det.
Gärningsmännen finns över hela landet, i olika samhällsklasser och vitt skilda åldrar. År 2023 tog vi emot 27 392 polisanmälningar om våld i parrelation i landet. I Västerbotten så var siffran 628 anmälningar under samma period. Men Brottsförebyggande rådet, Brå, räknar med att mörkertalet är så stort som 96 procent. Om den beräkningen stämmer betyder det att det i verkligheten sker omkring 15 700 fall av våld i parrelation i Västerbotten varje år. Stanna upp och tänk på det.
För att kunna förebygga, stoppa och lagföra den här allvarliga brottsligheten måste fler lägga sig i och ta sitt ansvar. Det här är hela samhällets ansvar – det är allas ansvar. Inom Polismyndigheten pågår just nu ett omfattande förändringsarbete.
Vi ökar trycket mot våldsutövarna. Samtidigt som vi fortsätter att ge stöd och skydd för våldsutsatta så kommer vi successivt att öka det polisiära trycket mot våldsutövarna, de som bär ansvaret för våldet. En del i detta är att kartlägga och rikta operativa åtgärder och riskreducerande insatser mot de individer som bedöms ha störst risk att begå grova våldsbrott mot kvinnor. De personer som slår måste förändra sitt beteende. Som ett sätt för att förebygga brott så har vi till exempel börjat att hålla samtal med individer när vi ser en risk för att de skulle kunna bruka våld. Vi uppmanar dem att söka hjälp för att hantera sitt beteende innan de går över gränsen.
Vi utvecklar det brottsförebyggande arbetet. Vi följer upp kontaktförbud, identifierar riskhöjande faktorer och gör hot- och skyddsbedömningar. Vi utvecklar också arbetet med fridsinsatser, som görs i syfte att bryta våldsspiralen innan våldet blir grovt och dödligt. Det handlar exempelvis om dörrknackning och besök i miljöer såsom skolor och krogar. Runt om i Västerbotten så har vi besökt tusentals människor i deras hem för att prata om våldet och vikten av att våga tipsa polisen när man är orolig för någon i ens närhet. Vi har informerat skolpersonal om kopplingen mellan uppväxtmiljön och risken för att hamna i en utsatt relation eller att själv bli våldsutövare.
Vi stärker kunskapen inom polisen. Nya interna utbildningar omfattar kunskap om våld i nära relation och sexualbrott, normaliseringsprocessen, riskhöjande faktorer, riskbedömningar och traumapåverkan. Vi har infört arbetsgrupper som enligt metoden Reducera relationsvåld (RRV) arbetar med att identifiera de riskaktörer som vi har i respektive lokalpolisområde. Det görs för att kunna sätta in åtgärder för att förebygga våld, men även för att pågående förundersökningar ska bli så robusta som möjligt. Vi arbetar med att höja kunskapen hos alla poliser i yttre tjänst kring att känna igen och uppmärksamma riskfaktorer för fortsatt våld och hot om våld. Tack vare det så har vi kunnat identifiera och sätta in åtgärder mot våldsutövare som inte var kända av polisen sedan tidigare.
Men den här brottsligheten kan som vi konstaterade tidigare bara bekämpas gemensamt av samhället. Samverkan är avgörande – med kommuner, socialtjänst, vården, psykiatrin, Kriminalvården och frivilligorganisationer. Att dela med sig av information är centralt och det lagliga stödet för att bryta sekretess vid oro för våld i nära relation måste användas i högre grad. I samverkan med bland annat Länsstyrelsen i Västerbottens län så har vi kunskapshöjt oss och våra samverkansparter, framför allt socialtjänsten och sjukvården, om hur detta lagstöd kan nyttjas i vår dagliga samverkan.
Även om det saknas vittnen till många av de våldshändelser som tiotusentals kvinnor utsätts för, så vet vi inom polisen att det inte saknas människor som har sett tecken eller känt oro över att något inte stämmer. Det kan vara en kollega som undrar över blåmärken, anhöriga som märker att en dotter eller syster drar sig undan, en granne som hör dunsar och skrik eller personalen på akuten som har svårt att tro på förklaringen till en skada.
Fler måste lägga sig i: poliser, vårdpersonal, lärare, familjemedlemmar, grannar och kollegor. Alla som ser tecken på våld måste lägga sig i. Våld är inte en privatsak.
Du som utsätts – det finns hjälp att få.
Du som vet eller misstänker något – tipsa polisen och anmäl alltid brott.
Du som utövar våld – vi ser dig. Du måste bryta ditt våldsamma beteende.
* Att använda begreppet mäns våld mot kvinnor är inte avsett att osynliggöra det faktum att även män utsätts för brott i nära relationer. Vad gäller det grova dödliga våldet i nära relation så är det dock historiskt sett i princip utan undantag en kvinna eller flicka som är offret.