Beslutet att avveckla den elva personer starka bemanningsservicen vid Skellefteå lasarett har skapat stor oro på vårdavdelningarna.

I en redan pressad situation försvinner nu tryggheten att kunna få en rutinerad resurs på plats inom tio minuter. Oron är stor över att inte kunna få tag i någon vikarie överhuvudtaget.

Patienter med behov av dygnet runt-övervakning ökar. Det innebär återkommande behov av extra pass.

Trots förändrad schemastruktur med buffertsystem har bemanningen löst många av dessa pass.

Bemanningen har som avdelning haft en sviktande ekonomi. Minus 1,5 miljoner kronor. Men basenheten ligger 15 miljoner kronor plus hittills i år. Trots bemanningens katastrofsiffror.

Är siffran på sista raden viktigare än att invånarna i Skellefteå ska få en patientsäker omvårdnad av undersköterskor som inte är utarbetade?

Det har inte gjorts en enda analys kring hur detta beslut kommer att påverka hälso- och sjukvårdsförvaltningens ekonomi,. Inte en enda undersökning om hur vikarietillgången ska tillgodoses. Inte ett enda möte där man försökt säkerställa arbetsmiljön för de undersköterskor som finns kvar ute i verksamheten.

Kommunal lyfte frågan om sjuktal och övertid, någonting som hälso- och sjukvårdsförvaltningen inte lyft ett enda finger för att hitta en lösning på.

Med det som bakgrund har vi några frågor till ledande politiker, med Anna-Lena Danielsson (S), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, i spetsen:

Är ni nöjda med det underlag som beslutet baserades på?

Hur motiverar ni genomförandet av denna förändring när ni själva i beslutet nämner tveksamheter om detta kommer ge någon ekonomisk vinning?

Vilka resurser kommer ni att skjuta till, till undersköterskor på Skellefteå lasarett för att säkerställa att beslutet inte resulterar i att de måste springa fortare eller jobba mer övertid?

Hur förstärker detta trygghetslöftet?

Hur hjälper avvecklingen av bemanningen målbilden av Region Västerbotten som en attraktiv arbetsgivare?