I en nyligen publicerad rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys framstår arbetsmiljön som en viktig och avgörande faktor för många inom vården. Endast hälften av de svenska primärvårdsläkarna svarar att de är nöjda med att arbeta som läkare och nästan tre av tio svarar att de planerar att sluta som läkare inom de närmsta tre åren. Vidare poängteras en fast, personlig lista som en grundläggande förutsättning för en bra arbetsmiljö.
Därför är den enskilt viktigaste åtgärden för att återställa primärvårdens arbetsmiljö, fortsatta utveckling och dess personals framtidstro att skyndsamt fatta beslut om och genomdriva ett listtak för varje distriktsläkare enligt Socialstyrelsens rekommendationer: en distriktsläkare per 1 100 invånare.
I samband med regionbildningen 2019 påbörjades en omorganisering som slog sönder en sammanhållen primärvård. Regionledningen satsade på att bygga ut den icke vårdnära administrationen och centraliserade organisationen alltmer. Mindre basenheter samlades ihop till stora komplexa och svåröverskådliga organisationsenheter. Man införde en ”klusterorganisation” som fått mycket kritik från medarbetarna, som får agera flyttbara schackpjäser i det dagliga arbetet med att upprätthålla en någorlunda patientsäker bemanning, på redan underbemannade enheter. Verksamhetscheferna för dessa stora enheter fråntogs mandat och befogenhet att styra och därmed förutsättningarna för att leda.
Moderaterna har under en lång tid föreslagit ett tydligare ledarskap baserat på tillit. De många chefsleden måste bli färre. Medarbetare och chefer måste tydligt få veta vem som leder och bestämmer. Mandat och befogenheter måste tillbaka till den enskilda hälsocentralen.
Det får inte vara så som det är nu att allmänläkare och ST-läkare inte vill ta en fast tjänst i regionen på grund av osäkerhet kring arbetets innehåll och omfattning samt ovisshet kring vad morgondagen för med sig. Det är utomordentligt viktigt att ovanstående mål sätts och att man strävar mot att verkligen uppfylla det. Det indikerar att man tar primärvårdens bekymmer på allvar.
Patientsäkerheten är hotad om inte adekvata åtgärder beslutas och sätts in innan det är för sent.