Vid FN:s klimatmöte i Glasgow är grundproblemet att många länder är mer rädda för den samhällsförändring som fossilfriheten kan innebära än för själva klimatförändringen.
Klimatförhandlingarna är präglade av en kultur som går ut på att fördela bördor och kostnader där mycket få länder frivilligt tar på sig ett större beting för världens skull.
Sverige är ett undantag. En betryggande majoritet av riksdagens partier och stora delar av näringslivet bär på en omvänd logik.
Inom ramen för Fossilfritt Sverige har 22 branscher frivillig tagit fram färdplaner för fossilfri konkurrenskraft där insikten är att en snabbare omställning till fossilfrihet stärker välfärden, exporten och jobben.
Sannolikt är detta nya synsätt Sveriges viktigaste exportprodukt.
Vi kan se det när SSAB satsar på vätgas, vilket kommer minska Sveriges utsläpp med tio procent, och vi ser det när fordonstillverkarna flyttar fram sina mål om takten i elektrifieringen.
Detta handlar alltså inte om välgörenhet utan är en högst lönsam strategi utifrån den globala marknadens förändring.
Utifrån den rapport om färdplanernas genomförande som nyligen lämnades över till regeringen gör Fossilfritt Sverige bedömning att det nu skapas möjligheter att nå Sveriges klimatmål om noll nettoutsläpp av växthusgaser 2045 – tidigare än beräknat.
Enligt de 22 näringslivsbranscherna handlar de viktigaste politiska besluten som tagits de senaste åren om den fastlagda långsiktiga reduktionsplikten för bensin och diesel och skattebefrielsen för biogas, HVO och etanol, det utökade och breddade industriklivet, det förstärkta klimatklivet, målet om halverad tid för tillståndsprocesser för region- och stamledningar och de gröna kreditgarantierna som ska minska risken för banker som tvekar att finansiera stora industriomställningar.
Trots dessa framgångar framkommer i rapporten att det finns stora utmaningar som nästa regering måste lösa. Det som behövs är: Cirkulära lösningar, snabbare och effektivare tillståndsprocesser, satsning på utbildning och rekrytering, tydliga riktlinjer och system för hållbar offentlig upphandling och ett helhetsgrepp kring elektrifieringen.
Sverige kan inte lösa de globala klimatförändringarna på egen hand, men Sverige har ett oproportionerligt stort inflytande i relation till vår storlek. En ökad samverkan mellan olika aktörer ger goda förutsättningar att nå fossilfrihet samtidigt som välfärden kan stärkas.
Om detta får fart på omställningen i Sverige kan det få fart på omställningen även i andra länder.