Region Västerbotten har stor brist på tandläkare och tandsköterskor likt många andra regioner. Folktandvården kallar i dagsläget inte in några vuxna patienter för undersökning och man har aviserat att man till hösten 2023 inte kommer att hinna med sina barn- och ungdomspatienter. Inlandsborna får i nuläget åka långa sträckor för att få sina tänder omskötta och får många gånger vänta upp till fem år. Vid akuta problem får man hjälp men ska det göras mer får man vänta.
Det utbildas ständigt tandläkare vid tandläkarhögskolan i Umeå men tyvärr klarar inte Region Västerbotten av att behålla dessa tandläkare i egen verksamhet. Omorganisationer som gjorts över tid har gjort att det blivit större enheter, mer frånvarande chefer och längre beslutsvägar vilket bidrar till ökad otrivsel och en känsla av att inte bli sedd och hörd. Detta i kombination med låga löner, få karriärvägar och ensidiga arbetsuppgifter gör att man söker sig bort från folktandvården.
Det är inte så utvecklande för tandläkarna att i stor utsträckning enbart titta på ”friska” tänder och bedriva akuttandvård. Att jobba inom tandvården är ett hantverk och får man inte använda sina förmågor och utvecklas så söker man sig till andra aktörer.
2019 kom en ändring i tandvårdslagen som innebär att man har fri tandvård till och med man fyller 23. Detta medför att folktandvården måste kontrollera alla barn och unga från 3 års ålder till 23 års ålder. Detta gör att vi får en undanträngningseffekt. Alla vuxna som behöver komma till tandvården får vänta och det är dessutom den vården som genererar intäkter för tandvården.
Vi måste göra något nu! Vi måste minska folktandvården uppdrag inom barn- och ungdomstandvården genom att ge privattandvården bättre ekonomiska förutsättningar att utföra den genom LOV, Lagen Om Valfrihetsystem. Öka rekryteringen av tandläkare och tandsköterskor genom omvärldsanpassade löner. Erbjuda omväxlande arbetsuppgifter framför allt för de nyutexaminerade. Skapa en organisation med nära ledarskap som ger personalen mer självbestämmande och ökat engagemang.
I nuläget använder vi inte våra resurser på ett effektivt sätt och att skylla på att det är de privata vårdgivarnas fel att tillgången på tandläkare är låg i regionen är inte kreativt. Majoriteten i Region Västerbotten måste ta sig en funderare! Vad är den egentliga orsaken till att personalen inte vill och orkar stanna kvar i regionens verksamhet?