Nej, Sverige präglas inte av en samtyckeskultur

Det krävs mod för att anmäla ett sexualbrott. Inte minst för att det är förknippat med skuld, skam och rädsla hos offret.

En rad händelser har visat att det kvarstår mycket arbete innan vi kan säga att Sverige präglas av en samtyckeskultur, skriver bland andra Malin Berglund, ordförande Skellefteå S-kvinnor.

En rad händelser har visat att det kvarstår mycket arbete innan vi kan säga att Sverige präglas av en samtyckeskultur, skriver bland andra Malin Berglund, ordförande Skellefteå S-kvinnor.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Debatt2021-05-12 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den nya sexualbrottslagstiftningen infördes 2018.

Det blev förbjudet att ha sex med en person som inte uttryckligen sagt ja eller aktivt visat att hen vill.

Minimistraffet för våldtäkt höjdes och gärningsmannen kan dömas även om hen inte använt sig av våld eller hot.

Den nya lagen tydliggör att varje människa har en ovillkorlig rätt att själv få bestämma över sitt sexuella umgänge. Den kom till efter år av kamp och demonstrationer, debatter och politiskt arbete där inte minst #metoo-vittnesmålen blev en avgörande katalysator.

De manliga farhågorna var många. En samtyckeslag skulle inte göra någon skillnad och skulle dessutom förflytta bevisbördan till brottsoffret på ett skadligt vis.

Brottsförebyggande rådet konstaterade 2020 att antalet anmälningar om våldtäkt ökat.

I de nya fallen var parterna bekanta med varandra. De hade hamnat i en sexuell situation, som inledningsvis inte sällan var frivilliga samlag, men där gärningsmannen plötsligt blivit hårdhänt eller övergått till sexuella moment som målsäganden inte gått med på.

Brottsförebyggande rådet menar att de nya fällande domarna visar att lagen täcker just de situationer som avsågs, det vill säga överrumplingsfall och fall där målsägande reagerat med passivitet.

En rad händelser har dock visat att det kvarstår mycket arbete innan vi kan säga att Sverige präglas av en samtyckeskultur. Händelser som med smärtsam tydlighet visar vilka attityder som finns gentemot kvinnor och sexualbrott.

Kvinnor framställs som fresterskor och män som offer för köttets lustar och svaga andar. Om hon har åkt hem till en man, varit berusad eller klätt sig på ett visst sätt har hon kanske till och med sig själv att skylla.

Det krävs stort mod för att anmäla ett sexualbrott. Inte minst för att det är så starkt förknippat med skuld, skam och rädsla hos offret.

I dag är det få sexualbrott som leder till åtal eller fällande dom. Till exempel endast fem av 100 anmälda våldtäkter.

Anställda som arbetar inom rättsväsendet måste ha kunskap om normkritiskt tänkande, och om våldets uttryck och konsekvenser för att detta ska kunna förändras.

Vi i Skellefteå S-kvinnor hoppas att den senaste tidens händelser gör att samtalen om jämställdhet, attityder och värderingar får ny kraft.

Kvinnor och män höj er röster. Tystnad gynnar bara förövarna.