Vårdförbundet organiserar barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor.

Yrkesgrupper som är centrala för en fungerande hälso- och sjukvård. Bristyrken i princip i hela landet.

Alla regioner måste arbeta för att behålla de erfarna och yrkesskickliga i vården om vi kunna möta invånarnas vårdbehov.

Om arbetsgivarna misslyckas kommer avhoppen att fortsätta. Patientsäkerheten riskeras.

En rapport från SCB visar att cirka 12 000 sjuksköterskor arbetar med annat än hälso- och sjukvård för att de är missnöjda med löneutveckling och arbetsvillkor.

Vi ser liknande tendenser i Region Västerbotten.

Nyligen sade elva barnmorskor upp sig från Norrländska Universitetssjukhuset (NUS). 18 sjuksköterskor har sagt upp sig på grund av missnöje med det löneerbjudande som arbetsgivaren kom med.

Effekterna blir att arbetsbelastningen ökar för dem som blir kvar, värdefull kontinuitet i bemanningen går förlorad och kostnaderna för inhyrd personal ökar.

Applåder räcker inte. Region Västerbotten gav sämst lönepåslag i hela landet 2019.

Ett hån mot intentionerna i det kollektivavtal som syftar till att långsiktigt lindra personalbristen.

Region Västerbotten slår sig för bröstet och pekar på hur många fler som anställts de senaste tio åren. Det stämmer att personalen har ökat. Men vilka personalgrupper har ökat mest, och vad får det för effekter?

Enligt Sveriges Kommuners och Regioners (SKR) databas Kolada har Region Västerbotten ökat antalet årsarbetare i administration med 21 procent sedan 2010. Antalet läkare har ökat med 24.

Ändå stängs vårdavdelningar och operationer ställs in. Hur är det möjligt?

Jo, de som sköter omvårdnaden saknas. Antalet sjuksköterskor har bara ökat med 5,8 procent på tio år.

Det kan således inte bara handla om resursbrist. Det är någonting som är snett med prioriteringen i Region Västerbotten.

Nu är det dags att Region Västerbotten, med den politiska ledningen i spetsen, tar ett samlat grepp om hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning.

Vården behöver inte bara händer. Den behöver också en massa huvuden med rätt kompetenser för de olika uppgifterna.

Här behöver regionen ha ett nära samarbete med Vårdförbundet.

Det duger det inte att frångå träffade löneavtal och slira på tolkningarna.

Regionen har fått ett statligt tillskott på 180 miljoner kronor. Vi förväntar oss att regionledningen ser till att resurserna når ut till Vårdförbundets medlemmar i form av bättre lön och anständigare arbetsvillkor.