Det regelverk och riktlinjer som utformas och styr vårt samhällsbyggande formas utifrån en syn som säger att staden är det normala. De lösningar som utformas passar många gånger oss på landsbygden illa.
Till saken hör att intresset för landsbygden ofta är ord men inte handling. Stad och land hör ihop och är beroende av varandra men jag menar att större krav måste ställas på både våra regionala och nationella politiker att ha kunskap och insikt i landsbygdens utmaningar och möjligheter. Det behövs mer av politiska initiativ och mindre av marknadslösningar.
Regeringen har till exempel möjlighet att agera regionalpolitiskt genom sina myndigheter. Det är för mig som Malåbo obegripligt att regeringar av skiftande kulör inte insett det kloka att förstärka Sveriges Geologiska Undersöknings (SGU) verksamhet i Malå. Det finns en utredning med tydliga förslag, som speciellt i dessa tider med ökande behov av metaller, som borde vara en självklarhet att genomföra. Nu finns en viss förstärkning på gång men inte den rejäla satsning som behövs.
Det verkar vara en total handlingsförlamning när det gäller att agera och inte bara prata. Kanske är det så att det är viktigare att tillfredsställa städernas behov av statlig verksamhet än att göra rationella prioriteringar. Kanske är det lätt att bortse från landsbygdens möjligheter.
Vi på landsbygden är ibland så få att man kan bortse från våra legitima krav och förslag. Kan det vara så att eftersom folkflertalet finns i städerna så är landsbygden ointressant. Makten är viktigare än klokskapen. Nu senast visar den utredning som lägger förslag för att öka kommunernas intresse för att vara positiv till utbyggnad av vindkraft på ett kolonialt synsätt.
Vi har hört och sett det många gånger förr – använd våra naturresurser, låt vinsterna hamna någon annanstans och fortsätt kalla Norrlands landsbygd för tärande.
När ska vi säga – nu räcker det!