Att badrumslampan tänds när vi ska göra oss klara en mörk vintermorgon.

Att människor kan ladda sina elcyklar för att ta sig till jobbet.

Att dataskärmarna på kontoret inte släcks på grund av elbrist.

Allt detta är grundläggande för att samhället ska fungera, för att vi ska kunna genomföra den viktiga gröna omställningen.

Beslutet att stänga kärnkraftsreaktorer utan tillräckligt mycket förnybar el har fått den förödande konsekvensen att Sverige tvingas importera smutsig el från kol och sätta igång oljekraftverk.

Miljöpartiet har dock rätt på en punkt: Sverige har ett elöverskott. Men det gäller sommarhalvåret och värmer knappast de som uppmanas att inte använda sin tekokare under vinterns kallaste dagar.

För miljöpartisterna går allt enligt plan. När elproduktionen minskar ökar priset. Flera företag, inklusive pappersbruk vars produkter till stor del består av återvunnet material, tvingas dra ned på produktionen.

Miljöpartiet ser uppenbart hellre att vi importerar varor från länder som inte uppskattar återbruk i lika hög utsträckning.

I stället för Miljöpartiets kortsiktiga symbolpolitik måste den gröna omställningen, som kräver tillgänglig el, bli mer verklighetsförankrad. Vind- och solenergi är nästintill enbart positivt. Men öppnar för sårbarhet under vindstilla, grå dagar.

Tills dess att pålitliga alternativ finns måste kärnkraften därför värnas.

Dessutom bör en större del av biståndet gå till grön industri och forskning. Utsläppen är globala och ibland kan svenska pengar göra mer för det gemensammas bästa om de placeras utanför våra landsgränser.

Hos Miljöpartiet har tyvärr bilden av Sverige som ett föredöme fått väga tyngre än ett gott omdöme.

I norra Sverige har vi tack och lov god elförsörjning. Men södra Sveriges sak är vår. Börjar svenska företag tappa i konkurrenskraft och människor förlora sina arbeten drabbar det oss alla.

Miljöpartiets politik suger. Men inte på ett sätt som hjälper alla som uppmanats låta bli att dammsuga därhemma.