Lök på laxen är sedan gammalt ett uttryck som innebär att något dåligt blir sämre. Regeringens beslut att höja egenavgiften för läkemedel med 1000 kr innebär för våra svagaste, sköra äldre-äldre en svår ekonomisk tillvaro. De som tar besluten, våra folkvalda har liten eller dålig kunskap om deras levnadsvillkor.
För yngre pensionärer med både allmän pension och tjänstepension är utrymmet i ekonomin bättre. Består hushållet av 2 personer är standarden på livet betydligt högre. Jag pratar inte om lyx men större möjligheter till en buffert.
Men, tjänstepensionen försvinner med att tiden går och då återstår statens lilla kaka. I kategorin äldre-äldre befinner sig många kvinnor med lägsta pensionen, oftast beroende på ett kort arbetsliv med låg inkomst. Ni som var med ni vet! Barnomsorg på -40, 50 och 60-talet var i princip obefintlig. Kvinnor skulle vara hemma, ta hand om hem, barn och män. Inte många pensionspoäng blev det.
Lägsta pensionsbeloppet är 12.500-16.000 efter skatt. Den slanten ska täcka alla utgifter och enligt uträkning av Min Pension är 1.900 vad som bör finnas kvar. En kvalificerad gissning är att det stämmer dåligt med verkligheten.
I den uträkningen finns inte läkemedel eller vårdavgifter. Väldigt många av våra allra äldsta är beroende av sjukvård och läkemedel. Många gånger kan läkemedel vara livsuppehållande. I den beräkningen finns inte heller skenande matpriser och kraftigt höjda hyror. Så där försvann laxen, återstår endast lök.
Ett statsråd har en lön på ca 156.000, statsministern 198.000 i mån. Riksdagsledamöter 78.000 i mån. En kvalificerad gissning är att 1.000 kr knappt märks för dem. Snacka om bara lax och ingen lök.
Om de allra äldsta tidigare kunde ha en liten, pytteliten guldkant, ibland, så återstår nu bara sorgkanter. Hur hamnade vi här? De som lovade att värna, skydda och höja livsvillkoren för de äldre har svikit. Förhoppningsvis handlar det om okunskap, för det kan åtgärdas. Men ren dumhet och ignorans, hur åtgärdar man det?
Det kanske är Hamlet vi ska citera för att beskriva situationen för våra äldre-äldre. Att vara eller inte vara, det är frågan?