I landets 25 största kommuner skulle varken medianinkomstmannen eller -kvinnan med två barn ha råd att köpa en trea. Oavsett skäl till skilsmässa sätter plånboken stopp för att kunna lämna en relation och leva ett fritt liv.

När bostad och tillgångar ska delas upp kan det dra ut på tiden och för många blir det en evig process. Det kan handla om att den ena parten anser sig ha rätt till en större del av tillgångarna, vill behålla den gemensamma bostaden eller vill skada sin före detta partner. Centerpartiet har länge drivit på för att ändra detta och har lagt flera skarpa förslag i riksdagen för att bryta den byråkrati som håller ett fast grepp om den som vill skiljas, eftersom det drabbar båda parter och inte minst barn, om de finns med i bilden.

Det måste bli enklare att kunna skilja sig när väl beslutet är fattat. Här måste staten stödja, inte stjälpa och försvåra för den ekonomiskt svagare parten, vilket dagens lagstiftning dessvärre gör. Vi måste få ordning på frågan så att inte den ena parten utan risk för kostnader för den andra kan strunta i att gå på kallade möten, att lämna handlingar som efterfrågas, eller att inte medverka till en försäljning av en bostad. Det enda som händer är att processen tar längre tid, advokater kan ta ut ett högre arvode och den som har sämst ekonomi har svårt att fortsätta processen. För den drabbade parten är detta i många fall mycket psykiskt påfrestande.

Justitieminister Gunnar Strömmer har tidigare lovat en utredning under 2024 och vi centerpartister är otåliga, så vi vill veta när under året utredningen kommer tillsättas. Det handlar inte enbart om att hålla det man lovar utan det handlar om att för varje dag som går där man kan förhala en process är ytterligare en dag där ett barn inte får möjlighet att starta två nya bra boenden med sina föräldrar.

Därför ställde Centerpartiet frågan till ministern om vilket datum han tänker tillsätta utredningen, men det kunde han inte svara på mer än att det ska ske under 2024.

Vi kan inte låta bli att fundera över om regeringen verkligen prioriterar denna typ av frågor när det handlar om att öka människors fri- och rättigheter. När det gäller att riva människors rättigheter i form av visitationszoner tar det 3 månader från förslag till beslut om införande. Här kan ministern inte ens tillsätta en utredning. Det har nu gått över ett halvår sedan han sade att så skulle ske, men än har inget datum för när det ska ske presenterats.