KD-ledaren Ebba Buschs husaffär har överskuggat mycket av partiets politik den senaste tiden.
Jag litar på att rättssystemet löser tvisten. Det är heller inte juridiken jag vill fokusera på här.
I denna resa av husköp och mediala drev finns en oerhört viktig fråga som kommit helt i skymundan – ålderismen.
Moderaten Liv Granbom motionerade nyligen i regionfullmäktige om att läkare ska ha möjlighet att arbeta efter 68 år.
Att vi ens ska behöva diskutera en fråga som denna är frustrerande. Givetvis biföll jag motionen.
Tänk vilken kunskapsbank dessa läkare besitter. De skulle med all säkerhet kunna fungera som viktiga mentorer för en ny generation av läkare.
Aldrig har seniorerna varit så aktiva som nu. De är både piggare och friskare än tidigare generationer. Trots det finns det en föråldrad syn på vad man kan bidra med efter 65.
Sverige har stora demografiska utmaningar. Därför borde alla som vill och kan arbeta efter 65 välkomnas med öppna armar.
Det handlar inte bara om att tillvarata kompetens och mer pengar i plånboken. För många skänker jobbet också mening och gemenskap.
Ibland verkar det som om vi i Sverige beslutat att sätta ett sista förbrukningsdatum på människan baserat på ålder – inte utifrån hur alert individen är.
Så även i fallet med mannen som skulle sälja sitt hus. En folkstorm pekade ut honom som hjälplös på grund av sin ålder.
Flera äldre har berättat att de känner sig förolämpade. Bara för att de flyttat till ett trygghetsboende så är de inte längre att räkna med.
Om vi tittar på lilla Norsjö. Tänk hur många tusen år av arbets- och livserfarenhet som finns här. Men det utnyttjas inte eftersom omgivningen bestämt att du är för gammal – vare sig du själv vill det eller inte.
Den förre SVT-profilen Marianne Rundströms bok ”Passé” har aldrig varit mer aktuell. Hon lyfter den ålderism som råder i Sverige, en ålderism som många gånger baseras på fördomar och personliga slutsatser.
Och mer tydligt kan det knappast bli nu när Ebba Buschs husköp är på löpsedlarna och hussäljaren av media och allmänheten blivit omyndigförklarad bara för att han passerat 80-årsstrecket.
För mig är det skrämmande att se på min egen kommande ålderdom.
Jag förstår att jag inte kommer bedömas utifrån kompetens och arbets- och livserfarenhet när jag nått pensionsåldern.