Bara hälften av alla med autism får det stöd som de behöver.
Den psykiska ohälsan riskerar att öka i pandemins spår. Västerbottens region- och kommunpolitiker behöver ta sitt ansvar så att personer med autism får det stöd som de har laglig rätt till.
Personer med autism är sårbara för förändring. Under coronapandemin har en stor del av stödet från samhället uteblivit. Den psykiska ohälsan riskerar att öka.
Många med autism står utan det stöd de behöver och har rätt till.
Problemen var stora redan tidigare, men har förvärrats under pandemin.
Insatser inom LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade), har i många fall minskat, eller upphört helt. Det handlar exempelvis om tillgången till kontaktperson, daglig verksamhet och/eller avlastning för föräldrar till barn med autism.
Endast hälften av alla med autism uppger att de får det stöd som de behöver. Det visar en ny undersökning från Autism- och Aspergerförbundet. Sju av tio uppger att de behöver habiliterande stöd, alltså hjälp med att hantera och utveckla sina egna förmågor, men bara två av tio får det. Allt fler medlemmar vittnar om att den psykiska ohälsan ökar på grund av försämrat stöd under pandemin.
För att förbättra levnadsvillkoren måste stödinsatserna till personer med autism och deras anhöriga stärkas.
Regionerna och kommunerna behöver:
- Säkerställa att de med autism, som behöver habiliterande stöd får det
Alla med autism har rätt till habiliterande insatser utifrån sina individuella behov. Många behöver stöd och anpassning genom hela livet. Utgångspunkten är att stödet ska utgå från individens behov.
- Säkerställa god samverkan mellan olika aktörer
De dokumenterade samordnande insatserna har minskat med 21 procent på tre år. Det innebär att personer med autism och anhöriga lämnas med ett ännu större ansvar för att få vardagen att fungera.
- Utreda hur stöd inom ramen för LSS, boendestöd, habiliterande stöd och andra vanligt förekommande insatser påverkats av pandemin
För att undvika att upprepa samma misstag måste vi lära av det som gått fel och det som fungerat bra. Regionernas och kommunernas krisberedskap måste omfatta även personer med funktionsnedsättningar.
Vi har inte råd med att fler personer och deras familjer faller mellan stolarna.
Region- och kommunpolitiker behöver ge dem det stöd de behöver och har rätt till, både under och efter pandemin.