Syftet med utredningen är att säkerställa att EU-medel hanteras ändamålsenlig och effektivt. Naturligtvis ett mycket bra initiativ. Vi vill ju alla att pengarna skall användas på bästa sätt. Vi har dock farhågor inför vilka följderna kan bli på sikt.
Sverige får via EU:s fonder tillgång en massa pengar, närmare bestämt 12,1 miljarder per år. Lite förenklat kan man säga att syftet är att säkerställa livsmedelsproduktion, skapa tillväxt och jämna ut skillnader mellan olika delar av unionen. Men hanteras dessa medel effektivt? Får vi maximal verkstad för pengarna?
Utredningen är välskriven, med stort fokus på effektivitet och rättssäkerhet, däremot tycker vi att den missar målet när det gäller ändamålsenlighet. Eller om man så vill, hur kommer en ändrad organisation att påverka stödens träffsäkerhet?
Eftersom drygt två tredjedelar av dessa medel är öronmärkta för att säkerställa livsmedelsproduktion till för konsumenterna rimligt pris är det speciellt viktigt att de hamnar rätt. Utredningen föreslår att stödhantering flyttas från våra länsstyrelser till Jordbruksverket i Jönköping med ett undantag investeringsstöd som föreslås hanteras på sex länsstyrelser i landet. För vår del i Luleå.
Vi delar i stora delar utredningens analyser, men inte deras förslag till förändringar, främst av två skäl – närhet och kompetens. Vi ser en stor fördel i att våra livsmedelsproducenter kan ha direktkontakt med handläggare på regional nivå. Ofta handlar det om sedan länge upparbetade kontakter med personer som har god kunskap om de lokala förutsättningarna. Så mycket enklare än en anonym tjänsteman i en annan del av landet. Vår allvarligaste invändning är dock att den föreslagna omorganisationen innebär att våra länsstyrelser i det närmaste totalt åderlåts på kompetens kring de gröna näringarna. Det är viktigt att länsstyrelserna även i fortsättningen internt har kunskap om jord- och skogsbruk, våra viktiga basnäringar.
För oss innebär ändamålsenlig inte bara att pengar hanteras billigt och rättssäkert utan att också att pengar hamnar där de gör nytta och då är kunskap om lokala förhållanden ovärderlig. Naturligtvis har även våra länsstyrelser förbättringspotential, men vi uppskattar deras regionala engagemang och tycker vi har ett bra samarbete. Det vill vi fortsätta med.