Den gröna omställningen av industrin sker i hela landet men har kommit längst i norr, och allra längst i Skellefteå. På lång sikt kommer effekterna på näringslivet och samhället bli enorma. Bara i Västerbotten och Norrbotten beräknas de nya industrisatsningarna leda till minst 50 000 nya jobb. 20 000 av dessa jobb kommer att skapas inom tjänstesektorn för att stödja industriföretagen eller ge nödvändig service för de som arbetar där.

Samtidigt är det ont om personer som kan ta dessa nya jobb. I Västerbotten är arbetslösheten 3,7 procent – lägst i landet. Enbart i Skellefteå finns redan 2 000 lediga jobb. Medan de lediga jobben blir färre i övriga landet blir de fler i Västerbotten. När de nya industrisatsningarna och åtföljande tjänsteföretagen erbjuder jobb till de boende i regionen skapas luckor i andra branscher, bland annat inom vård och omsorg, som måste fyllas av andra. 

Inflyttning från övriga landet är en lösning. Men den räcker inte. Det kommer också att behövas ökad arbetskraftsinvandring. De arbetskraftsinvandrare som hittills kommit till Västerbotten har främst varit bärplockare och skogsplantanterare men på sistone har allt fler från andra yrkesgrupper anlänt. Hittills i år har 3 300 personer fått arbetstillstånd i Västerbotten. Under ett år bidrar de med 1,8 miljarder kronor till Västerbottens BNP och 600 miljoner kronor i skatteintäkter.

Det främsta tillskottet till samhällsekonomin kommer från de 800 kvalificerade yrkespersoner från länder utanför EU som idag arbetar i och i anslutning de nya industrisatsningarna. Det handlar om drifttekniker, processövervakare, civilingenjörer och andra tekniker. Men arbetskraftsinvandrare stöttar också upp inom besöksnäringen, städ och service. I takt med att industrisatsningarna anställer den arbetskraft som finns i regionen och behoven av service växer, kommer många tjänstebranscher i Västerbotten att behöva fler arbetskraftsinvandrare – inte färre.

Tyvärr håller inte regeringen med om detta. I stället vill man kraftigt begränsa arbetskraftsinvandringen till Sverige.

Fram till den 1 november i år fick alla som erbjöds ett jobb med lön och andra villkor enligt avtal mellan arbetsgivare och fack rätt att arbeta i Sverige. Nu har regeringen infört ett statligt lönegolv på 27 400 kronor i månaden. Detta drabbar alla yrken där den avtalade heltidslönen är lägre och innebär att vart åttonde arbetstillstånd försvinner, främst för yrken inom hotell- och restaurang, städ och service samt inom vården.

Längre fram planeras ytterligare en höjning av lönegolvet till 34 200 kronor i månaden, med vissa undantag för bristyrken. Då kan hälften av alla arbetskraftsinvandrare tvingas resa hem. Bland dem finns hantverkare, yrkesutbildade arbetare, förare, sjuksköterskor och kockar.

Syftet med det höjda lönegolvet är att arbetstillstånd i fortsättningen bara ska ges till högavlönade, kvalificerade arbeten, som civilingenjörer och IT-experter. Övriga jobb ska tas av arbetslösa i Sverige.

Detta argument kan till nöds försvaras i de delar av landet där det finns många arbetslösa, även om många av Almegas företag vittnar om svårigheter att hitta personal även på platser med hög arbetslöshet. Däremot fungerar det inte alls i Västerbotten eller Norrbotten, där snart sagt alla jobb kan bli ett bristyrke inom kort.

Ska industrins gröna omställning bli verklighet i norr måste regeringen ändra kurs och acceptera att arbetskraftsinvandring kommer att behövas i alla yrken framöver. Som första steg behöver planerna att ytterligare begränsa den sättas på paus redan nu.