Att läsa Inspektionen för vård och omsorgs granskning av vården av årsrika under pandemins första månader är som att kliva ned i ett mörker.
Ungefär en femtedel av personerna på äldreboendena har enligt journalgranskningar inte fått en individuell läkarbedömning. Bland dem fick fyra av tio inte heller träffa en sjuksköterska.
Även viktiga delar av den vård vi har rätt till i livets slutskede har brustit.
Det är inte alls omöjligt att det som hänt beror på panik inför ett okänt virus och en tung arbetsbörda.
Men detta ofattbara verkar också tydligt präglas av ålderism, och av en syn på äldre som ett enhetligt kollektiv utan individuella rättigheter och egna behov.
Det måste få ett slut.
Vi liberaler är övertygade om att covid-19 har blottlagt långvariga feltänk och systemfel inom äldreomsorgen.
Bristande ledarskap på nationell nivå har bidragit till att detta fått fortgå. Det är därför minst sagt befogat att staten tar ett större ansvar för att lösa problemen.
Oavsett var i landet vi bor ska vi veta att det finns en äldreomsorg präglad av trygghet, integritet och värdighet.
Vi ska våga bli gamla och våga se de vi älskar åldras.
Svag vårdorganisation och låg status har gett en äldreomsorg som brister i både trygghet, integritet och värdighet.
Det måste bli slut på förbudet för kommuner att anställa läkare. Varje kommun borde ha en ansvarig chefsläkare. Dessutom borde geriatriker och allmänläkare kunna anställas av äldreboenden.
Nu genomförs, med stöd av Liberalerna, ett äldreomsorgslyft med fler fasta anställningar och betald utbildning på arbetstid inom äldreomsorgen.
Det är viktigt. Samtidigt är lyftet en tillfällig ambitionshöjning. Och sådana räcker inte. Regeringen måste ta fram en långsiktig nationell strategi för bättre, långsiktig bemanning och arbetsvillkor.
Det behövs fler fast anställda undersköterskor och fler sjuksköterskor i äldreomsorgen.
Liberalerna är ett parti som genom hela vår historia arbetat för årsrikas värdighet och frihet.
En liberal regering införde till exempel allmän folkpension. Bengt Westerbergs arbete för eget rum i det som då kallades långvård var ett uttryck för samma liberala kamp.
Vi släpper inte den kampen. För livet ska präglas av frihet och trygghet under hela resan.