I Sverige finns det 330 000 skogsägare.
Många har ärvt sin skog, en skog som gått vidare i generationer, vilket ofta innebär att man även har ett känslomässigt förhållande till sitt ägande.
Andra har gjort sitt livs investering och lånat pengar på banken, med amorteringar och räntor som ska betalas.
Oavsett vilket så har många av dessa skogsägare en sak gemensamt: de förvaltar sin skog så väl att det i många fall finns stora naturvärden som staten vill bevara. Inget konstigt i det, men när staten inte anser att skogsägare ska få ersättning för den skog man inte kan bruka är det något som blivit fundamentalt fel.
Tryggheten i investeringar och ägande är en grundförutsättning för stabilitet i det samlade värdet på skogen. I dag uppgår det till omkring en femtedel av Sveriges BNP – drygt 900 miljarder kronor – och levererar årligen drygt tio procent av värdena från hela landets varuexport.
Många tiotusentals är anställda inom skogsbruk, sågverk, massa- och pappersindustrin och andra näringar som är direkt beroende av skogsråvara. Var femte investerad krona inom svensk industri kommer från skogsindustrin.
Det är alltså ingen överdrift att säga att skogen är av stor betydelse för både landsbygdsutveckling och jobbtillfällen i Skellefteå, i Västerbotten och i hela landet.
Men tyvärr har det under de senaste åren skett en urholkning av äganderätten, en rätt som finns inskriven i både svensk grundlag och i EU-rätten. I många fall har skogsägare fått sin skog utpekad som skyddsvärd, men ingen ersättning.
Därför är vi glada för att Centerpartiet fått igenom två utredningar som ska underlätta livet för skogsägare. Den ena handlar om att avsättningar av skog i mesta möjliga mån ska baseras på frivillighet och att ersättning ska utgå till skogsägare som inte kan bruka sin skog. Den andra utredningen ska tydliggöra den svenska artskyddsförordningen. Den går i dagsläget längre än EU:s art-, habitat- och fågeldirektiv. Det innebär orimliga effekter för skogsägare. Några exempel är lavskrikan och svampen bombmurkla som tidigare stoppat flera avverkningar.
Den förra regeringen gjorde tyvärr inte mycket för att lösa problematiken för skogsägarna, och Socialdemokratierna lade sig mer eller mindre platt för Miljöpartiet, som har en annan syn på skogen. Detta har skapat en enorm osäkerhet hos både enskilda skogsägare och berörda myndigheter.
Därför behövs en förändring och utredningarna är ett viktigt steg för att öka rättssäkerheten för våra skogsägare.