Sommar, sol och semester är någonting som vi alla ser fram emot.
Men dessvärre ser det tufft ut för vårdens medarbetare.
Läkare och Vårdförbundets medlemmar står i frontlinjen i den pågående pandemin och är första soldater mot covid-19.
Ovissheten är stor om semestern blir den vi önskat, om det blir två veckor sammanhängande ledighet eller ingen alls.
Region Västerbotten har beslutat att förlänga semesterperioden med september. Man anser att osäkerheten kring den pågående pandemin gör det extra svårt att planera.
Vi förstår att semesterpusslet i år är extra utmanande och osäkert. Men det innebär också ökad belastning på personalen.
Samtliga fackliga organisationer har motsatt sig en förlängning av semesterperioden. September är ingen sommarmånad i norra Sverige. Vi vill att årets semesterpussel ska bygga på frivillighet med extra ersättning till den som skjuter på semesterveckor eller bryter sin ledighet. Men tjänstemannaledningen i Region Västerbotten har varit kallsinnig till detta.
Vi kan inte se att regionen har någonting att vinna på att planera in semestrar i september. Eftersom ingen vet hur pandemin kommer att utvecklas är det flexibilitet som behövs. Något som de fackliga organisationernas förslag medger.
Region Västerbotten har under flera år haft svårt att rekrytera och behålla den personal man behöver.
För många är osäkerheten kring årets semestrar, och det sätt som ledningen agerat på, droppen som fått bägaren att rinna över. Vi ser hur kollegor väljer att sluta.
Konsekvensen blir att Region Västerbotten dräneras på den kompetens man så väl behöver.
Att skjuta på semestrarna till september är även ett problem i sig. Vi behöver nämligen så snabbt som möjligt börja beta av den vårdskuld som uppstått på grund av pandemin.
Vi förstår inte hur arbetsgivaren tänker.
Hur ska vi kunna ge västerbottningarna den vård de behöver när regionens personalpolitik får medarbetarna att sluta?
Att bygga semesterplaneringen på frivillighet och morötter är ett sätt för regionen att visa att vi gör detta tillsammans, att vi alla hjälps åt. Tyvärr har regionen valt att gå åt motsatt håll.
Vi i Läkarförbundet och Vårdförbundet tar ansvar och ställer upp för vården.
När ska arbetsgivaren ställa upp för oss?