Det krävs mer resurser och en ny organisation för att kunna bedriva vård och omsorg på ett säkert och hållbart sätt.

Vi som företrädare för välfärdens största fackförening har påtalat detta länge.

För det är inte pandemin som gör välfärden sårbar utan hur den är organiserad.

Medlemmarna i Kommunal tar sitt ansvar, varje dag, dygnet runt, året om i sina viktiga arbeten inom välfärdens alla områden. Nu är det hög tid för arbetagivarna att göra sin del.

Det krävs en organisation med arbetsgivare och beslutsfattare som vågar kliva fram, vågar ta beslut och börjar ta ansvar.

I en redan underbemannad äldreomsorg, där väldigt många inte orkar arbeta heltid, och där var fjärde anställd funderar på att lämna branschen på grund av den stressiga arbetsmiljön, de låga lönerna och bristen på stöd, blev villkoren inte bättre när pandemin var ett faktum.

Det är inte konstigt att det ser ut så här, och att det känns som om det aldrig blir bättre, även om många viljor vill se en förändring. För det handlar om brist på resurser, brist på styrning och en budget i balans som alltför ofta för med sig för låg bemanning, delade turer, ohälsosamma scheman och deltidsanställningar.

Heltid har alltför ofta tryckts in med våld i en redan slimmad deltidsorganisation. Det är dömt att misslyckas.

Svaret vi fackliga företrädare ständigt får är att vi måste förstå att våra krav på ett jämställt arbetsliv och heltid inte får kosta pengar. Det finns en budget att ta hänsyn till, och så kommer motfrågan till oss: Var ska vi i så fall spara?

Pandemin som vi befinner oss mitt i blir ett allt tydligare och stort uppvaknande för många.

Det blir tydligt hur mycket både klass och kön påverkar ens förutsättningar på arbetsmarknaden. Och att årtionden av förlorade skatteintäkter ger förödande resultat för vår välfärd.

Att bemanna en så viktig bransch som vård och omsorg av gamla och sjuka med visstidsanställda, ofta dagavlönade och bokade via sms, är mer än skamligt.

Arbetet som undersköterska, vårdbiträde, skötare, vårdare, personlig assistent, lokalvårdare och barnskötare är långt ifrån enkelt. Det krävs tvärtom en kvalificerad yrkeskompetens som förtjänar stor respekt.

Att skriva alla yrkesproffs i välfärden på näsan, och mer eller mindre påstå att smittspridningen orsakats av deras brist på kunskap, är under all kritik.

Det är alltid arbetsgivarens ansvar att tillgodose att personalen har rätt utbildning, rätt förutsättningar, rätt skyddsutrustning och rätt bemanning som möjliggör både en säker arbetsmiljö och en trygg vård och omsorg.

Lösningen är faktiskt enkel: satsa på proffsen, satsa på välfärden, satsa på medlemmarna i Kommunal. Vi som tar ansvar, bär upp vår gemensamma välfärd och kräver vår rätt på arbetsplatserna varje dag.

I dag slåss de politiska partierna om att hylla välfärdsarbetarna. Men vi vill med denna debattartikel påpeka att det behovet att öka resurserna till välfärden aldrig har varit tydligare.

Det är dags att gå från ord till handling.

Gör det nu och gör det så det märks.