År 2014 gick Miljöpartiet till val på att stifta en klimatlag. Vi ville nå en bred överenskommelse i riksdagen för att försäkra att klimatlagen skulle ligga fast över mandatperioder. Detta för att ge kommuner, regioner, myndigheter och svenska företag långsiktiga spelregler att styra mot klimatlagens syfte – att skydda befolkningen från klimatförändringarnas konsekvenser.
Efter år av förhandlingar röstade sju av åtta riksdagspartier – Socialdemokraterna, Moderaterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet – för ett klimatpolitiskt ramverk och en klimatlag som sträcker sig bortom år 2045, med flera viktiga delmål på vägen. Klimatmålens breda stöd i riksdagen har gett långsiktighet och tydlighet i klimatarbetet för hela landet. Företrädare från samtliga ovan nämnda partier har på olika sätt stolt lyft fram klimatramverket.
Kommuner, regioner, företag och organisationer har utgått från de av riksdagen fastställda klimatmålen när de antagit egna mål och handlingsplaner för den egna omställningen.
Men nu gror osäkerheten kring Sveriges klimatomställning.
I våras tillsatte regeringen en utredning för att analysera svensk klimatpolitik baserat på EU:s nya klimatlagar. Uppdraget tilldelades en nationalekonom som länge opinionsbildat emot svenska klimatmål. I morgon, den 17/10, presenteras utredningen, och allt pekar på att flera av de svenska klimatmålen nu hotas. Häromveckan kom uppgifter om att statsministern själv driver frågan om att klimatmålen helt ska slopas.
Detta sker efter det att den nuvarande regeringen fått svart på vitt att deras politik leder till så kraftiga ökningar av fossila koldioxidutsläpp att de nationella klimatmålen inte kommer att nås.
Att utvärderingar visar att politiken leder till ökade utsläpp borde få regeringspartierna att utveckla egen politik som leder till att målen nås. Men så har inte blivit fallet. Den nuvarande regeringen väljer istället att börja rucka på de nationella klimatmål de själva tidigare varit stolta företrädare för. Genom att gömma sig bakom EU:s klimatpolitik vill den nuvarande regeringen avsäga sig ansvar. Mitt i brinnande klimatkris, där allvarliga konsekvenser till följd av extremväder just nu hanteras såväl i Sverige som globalt.
Att EU:s klimatpolitik har utvecklats är otroligt positivt. Det har skett tack vare gröna krafter runt om i Europa och att det funnit länder som Sverige som gått före. Med det sagt – EU:s klimatmål är långt ifrån i linje med Parisavtalet och långt ifrån tillräckligt för att skydda Sverige och andra länder från klimatförändringarnas allvarliga konsekvenser. Klimatkrisen är på allvar och hotar våra liv, egendom, verksamheter, våra samhällen och naturen. För att klara Parisavtalet behöver alla EU:s medlemsstater överträffa EU:s nuvarande klimatmål.
Att analysera hur svensk klimatpolitik ska samspela med EU:s klimatpolitik är klokt, men fokus måste vara på hur vi ska ta oss framåt i omställningen. På inget sätt hjälper det svenska kommuner, regioner, myndigheter eller företag att riva upp befintliga styrmedel. Vi kan heller inte ta EU:s klimatambitioner för givna. Går vi mot en ny mandatperiod i EU med ett styre som liknar det vi har i Sverige kan EU:s klimatpolitik mycket väl försvagas.
Sverige behöver ett starkt klimatpolitiskt ledarskap, som driver på för att länder som Kina och USA ska ta ansvar. Att avsäga sig ansvaret för klimatpolitiken försämrar såväl Sveriges politiska styrka internationellt, som vårt näringslivs konkurrenskraft och vår möjlighet att locka investerare.
Värst av allt: Det är att avsäga sig ansvaret för att skydda befolkningen från klimatförändringarnas konsekvenser.